Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Skeppskocken - XI. Vad jag hörde i äppeltunnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nåja», sade den andre, »men alla de andra pengarna
har ju gått nu. Du vågar inte visa ditt ansikte i Bristol
efter den betan.»
»Vasa’, var trodde du det var?» frågade Silver hånfullt.
»I Bristol, i banker och andra ställen», svarade hans
kamrat.
»Det var så», sade kocken, »det var så, då vi lyfte ankar,
men kärngen min har nu alltsammans. Och ’Kikaren’ ä’
såld med rubb och stubb, och den gamla galantan ska
komma och möta mig. Jag kunde säga dig var, för jag litar
på dig, men det kunde väcka avundsjuka bland
kamraterna.»
»Och du kan lita på gumman din?» frågade den andre.
»Lyckoriddare litar inte i allmänhet mycket på varann,
och det gör de rätt i, kom det ihåg. Men jag har mitt sätt
för mig, jag. Om en kamrat inte håller mun på sig — en som
känner mig, menar jag — skulle det inte vara i samma värld
som gamle John. Det fanns några, som var rädda för
Pew och några för Flint, men Flint själv var rädd för
mig. Fruktad och oförvägen var han. Flints besättning
var de vildaste sällar, som nånsin seglat på sjön, och
djävulen själv kunde varit rädd att gå till sjöss med dem. Ja,
det ska jag säga dig, att högfärdig ä’ jag inte, och du har
själv sett, hur ogenerat jag sällskapar med vem som helst,
men sannerligen, på den tiden, då jag var styrman, inte var
lamm rätta benämningen på Flints gamla pirater. Å, du
kan vara trygg på gamle Johns fartyg.»
»Nå så hör då», svarade den unge matrosen, »jag tyckte
inte ett dugg om den här hyran, förr’n jag haft det här
samtalet med dig, John, och här har du min hand på det.»
»Och en rask pojke ä’ du och säker sen», svarade Silver,
medan de skakade hand så hjärtligt, att hela tunnan ruskade,
»och en vackrare galjonsbild för en lyckoriddare har jag
aldrig sett.»
Jag hade nu börjat förstå meningen med deras termer.
Med »lyckoriddare» menade de tydligen varken mer eller
mindre än en vanlig sjörövare, och den lilla scen, som jag
kommit att få höra, var sista akten i förledandet av en av
de hederliga matroserna — och kanske den siste ombord.
Men ur denna tro skulle jag snart bli tagen, ty efter en kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
