Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Skeppskocken - XII. Krigskonseljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hit och dit för att hitta någon giltig förevändning, ropade
d:r Livesay mig till sig. Han hade lämnat sin pipa kvar nere,
och som han var en slav under tobaken, hade han tänkt
skicka mig efter den; men så snart jag var honom tillräckligt
nära för att kunna tala utan att höras av någon annan,
utbrast jag genast: »Herr doktor, jag har något att säga er.
Tag kaptenen och mr Trelawney med er ned i kajutan och
hitta på någon förevändning att kalla på mig. Jag har
förskräckliga nyheter.»
Doktorn skiftade färg en smula, men ögonblicket därpå
var han herre över sig själv.
»Tack, Jim», sade han helt högt, »det var allt vad
jag ville veta», som om han gjort mig en fråga.
Därmed snodde han om på klacken och slöt sig åter till
de bägge andra. De pratade en stund tillsammans, och
fastän ingen av dem ryckte till eller höjde rösten eller ens lät
höra en viskning, var det tydligt nog, att d:r Livesay
meddelat dem min anhållan; ty kort därpå hörde jag kaptenen
ge Job Anderson en befallning, och det blåstes alle man
på däck.
»Gossar», sade kapten Smollett, »jag har ett ord att säga
er. Ön därborta, som vi fått i sikte, är den plats vi seglat
efter. Mr Trelawney, vilken, som vi alla veta, är en
frikostig herre, har just frågat mig om ett och annat, och som jag
till min glädje kunnat säga honom, att varenda man ombord
gjort sin plikt, på däck och till väders, så att jag aldrig
kunnat tänka mig bättre, vilja han och jag och doktorn gå ned i
kajutan och dricka er skål, medan ni skola få grogg utdelad
bland er för att dricka vår skål. Och tycka ni som jag, att
det är liberalt, så stäm upp ett kraftigt hurra som äkta
sjömän för den herre, som bjuder.»
Hurraropet följde — det var en given sak, men det ljöd
så fulltonigt och hjärtligt, att jag knappast kunde tro, att
dessa samma män stämplade efter vårt blod.
»Ett hurra till för kapten Smollett!» utropade Lång-John,
när det första förklingat.
Och även detta stämdes upp med kläm.
Strax därpå gingo de tre herrarne ned i kajutan, och icke
långt efter kom befallning för ut, att Jim Hawkins
behövdes i kajutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
