- Project Runeberg -  Skattkammarön /
71

(1919) [MARC] Author: Robert Louis Stevenson Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Mitt äventyr på sjön - XIII. Huru mitt äventyr började

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle Silver förstå, att det låg någonting under, och spelet
vore förlorat. Nu ha vi bara en människa att lita på.»

»Och vem är det?» frågade mr Trelawney.

»Silver, sir», svarade kaptenen, »han är lika angelägen
som ni och jag att ställa allt till rätta. Det här är bara ett
litet gurgel mellan dem; han skulle snart klara saken, om
han bara finge tillfälle att tala med dem, och det är just vad
jag föreslår, att vi ska ge honom. Låt oss bevilja gastarne
en eftermiddag i land. Om de gå allesammans, nåja då ska
vi slåss om fartyget. Om ingen av dem går, så ta vi vår
tillflykt till kajutan, och Gud skydde vår rättvisa sak. Om
några gå, märk mina ord, sir, kommer Silver att föra dem
ombord igen spaka som lamm.»

Sagt och gjort; laddade pistoler utdelades till alla de
pålitliga karlarne, Hunter, Joyce och Redruth invigdes i vårt
förtroende och mottogo nyheterna med mindre förvåning
och bättre mod, än vi hade väntat, och därpå gick kaptenen
upp på däck och talade till besättningen.

»Gossar», sade han, »vi ha haft en het dag och äro
allesammans trötta och ur humör. En tripp i land skulle inte
skada någon — båtarna ligga ännu i vattnet; ni kan ta
giggarna och fara i land för eftermiddagen, så många som
vill. Jag ska fyra av ett kanonskott en halvtimme före
solnedgången.»

De enfaldiga karlarna måtte ha trott, att de skulle stupa
omkull på skatter, bara de väl vore i land; ty på ett
ögonblick var det slut på vresigheten hos dem alla och de bröto
ut i hurrarop, som gåvo eko i ett avlägset berg och sände
fåglarna ännu en gång kretsande och skrikande kring
ankarplatsen.

Kaptenen var allt för slug för att vara i vägen. Han gjorde
sig ögonblickligen osynlig och lämnade åt Silver att ordna
sällskapet, och det var nog bäst; ty hade han stannat på
däck, skulle han icke längre ens kunnat låtsas ej förstå
situationen. Den var klar som dagen. Silver var kapten,
och en förskräckligt upprorisk besättning hade han. De
hyggliga gastarne — jag skulle snart få bevis på att det
verkligen fanns sådana ombord — måste ha varit mycket
dumma karlar. Eller snarare tror jag sanningen var den, att
alla matroserna hade gjorts missnöjda genom anförarnes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattkamon/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free