Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Mitt äventyr på sjön - XIV. Det första övervåldet - XV. Ömänniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan den gamle sjörövaren och hans kamrater, och detta
farans ljud gav mig vingar. Så snart jag väl kommit ut ur
småskogen, sprang jag som jag aldrig förr hade sprungit,
föga bekymrande mig, åt vilket håll jag flydde, bara
jag kom bort från mördarne; och medan jag sprang,
växte och växte min rädsla, tills den övergick till ett
slags vansinne.
Och kunde i själva verket min belägenhet vara
vådligare? Hur skulle jag, då kanonen fyrades av, våga gå ned
till stranden bland dessa djävulska varelser, som ännu rykte
av sina offers blod? Skulle icke den förste av dem, som fick
syn på mig, vrida nacken av mig som på en beckasin?
Skulle icke just det, att jag höll mig undan, vara dem ett
bevis på min oro och följaktligen på min fatala kännedom
om ett och annat? Allt var förbi, tänkte jag, farväl med
Hispaniola, farväl med mr Trelawney, doktorn och kapten!
Ingenting annat återstod mig än döden genom svält eller
döden genom de upproriskas hand.
Jag fortfor, som sagt, alltjämt att springa, och utan att
lägga märke till det hade jag kommit nära foten av det lilla
berget med de två topparna och var nu i en del av ön, där
järnekarna växte längre ifrån varandra och mera liknade
stora skogsträd till växt och omfång. Blandade med dessa
förekommo några enstaka furor, somliga omkring femtio,
andra närmare sjuttio fot höga. Luften kändes även friskare
än nere vid träsket.
Och här kom mig ett nytt buller att stanna med häftigt
klappande hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
