Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Blockhuset - XIX. Berättelsen återtages av Jim Hawkins: Garnisonen i blockhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjörövarflaggan, det kan du slå dig i backen på. Nej, det ä’ dina
vänner. Det har nog varit sammandrabbningar också, och jag
antar, att dina vänner haft övertaget. Och här ä’ de
nu i det gamla blockhuset, som byggdes för många,
många år sedan av Flint. Å, han var en karl med huve
på skaft, Flint! Rom kunde han sätta i sig, så att hans
make aldrig funnits. Han var inte rädd för någon, han, bara
för Silver — Silver var så finurlig.»
»Nåja», sade jag, »det må nu vara hur som helst med den
saken — så mycket större skäl för mig att skynda på och
sluta mig till mina vänner.»
»Nej, kamrat», svarade Ben, »nej, du ä’ en bra pojke, om
jag inte misstar mig, men du ä’ i alla fall bara en pojke. Men
Ben Gunn ä’ försiktig, han. Rom skulle inte få mig dit du går,
— nej, inte ens rom, tills jag sett din äkta gentleman och
fått hans hedersord. Och du får inte glömma mina ord:
’Tusen gånger’, ska du säga, ’tusen gånger större förtroende’—
och så ger du honom ett nyp.»
Och han nöp mig för tredje gången med samma
knipsluga min.
»Och när ni behöver Ben Gunn, vet du, var han finns,
Jim. Just där du träffa’ honom i dag. Och den som kommer
ska ha något vitt i hand och komma ensam. Och du ska
säga: ’Ben Gunn’, säger du, ’har sina egna skäl, han’.»
»Bra», sade jag, »jag tror mig förstå. Du har något att
föreslå, och du önskar se mr Trelawney eller doktorn, och
du träffas där jag fann dig. Ä’ det allt?»
»Och när ska du fråga? Jo, från middagstiden till omkring
sex glas.»
»Det ä’ bra», sade jag; »och nu kan jag gå?»
»Du glömmer väl inte?» sade han ängsligt. »Tusen
gånger och sina egna skäl, säger du. Sina egna skäl, d’ä’
huvudsaken, liksom ett förtroende, förstår du. Nåja nu» — ännu
hållande fast mig — »nu tror jag du kan gå. Och, Jim, om du
skulle träffa på Silver, går du väl inte och förråder Ben Gunn?
Om man skulle lägga dig på sträckbänken, får du inte låta
höra ett knyst. Nej, säger du. Och om piraterna slår läger i
land, Jim, vad skulle du säga, om de vore ett huve kortare
på morron?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
