Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Blockhuset - XX. Silvers beskickning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själv att skylla. Antingen är ni min skeppskock — och blir
då vänligt bemött — eller kapten Silver, en vanlig
upprorsmakare och pirat, och kan då vara mogen för galgen.»
»Gott, gott, kapten», svarade kocken och satte sig i
sanden, som han blev anmodad, »ni får sedan hjälpa mig upp
igen, d’ä’ alltsammans. — Det ä’ en trevlig plats ni har
här ... Å, se där ä’ Jim! Go’ morron, Jim. Herr doktor, jag
har den äran. Kors, här ä’ ni ju allihop församlade som en
lycklig familj, så att säga.»
»Om ni har någonting att säga, gör ni bäst i att komma
fram med det», sade kaptenen.
»Rätt sagt, kapten Smollett», svarade Silver. »Plikten
framför allt. Nåväl, så hör då, ni gjorde det inte så illa i natt.
På min heder, var det inte riktigt bra gjort. Nå’n av er ä’
riktigt händig med handspaken. Och jag kan inte heller neka till
att några av mitt folk blev rädda — att kanske alla blev
rädda — att jag kanske själv blev rädd och att det kanske
ä’ därför jag ä’ här för att underhandla. Men märk väl,
kapten, det lyckas min själ inte att göra om det! Vi ska
hålla vakt och lätta ett streck eller så på rommen. Ni tror
kanske, att vi allesammans var påstrukna. Men jag ska
säga er, att jag var pin nykter, jag var bara trött som en
hund, och hade jag vaknat en sekund tidigare, skulle jag
gripit er på bar gärning, ja, det skulle jag. Han var inte död,
när jag kom fram till honom.»
»Nå-å?» sade kapten Smollett med största lugn.
Allt vad Silver sade, var en gåta för honom, men det skulle
man aldrig kunnat gissa av hans ton. För mig började ett
ljus gå upp; Ben Gunns sista ord runno mig i minnet. Jag
började förstå, att han gjort sjörövarne en visit, medan de
alla lågo druckna kring sin lägereld, och jag räknade
ut med glädje, att vi nu endast hade att göra med fjorton
fiender.
»Nåja, så hör på», sade Silver. »Vi vill ha den där skatten,
och vi ska ha den — det är huvudsaken för oss! Ni ä’
angelägna att rädda era liv, antar jag, och det ä’ huvudsaken
för er. Ni har en karta, inte sant?»
»Det kan ju hända», svarade kaptenen.
»Jo, det har ni, det vet jag», genmälde Lång-John. »Ni
behöver inte vara så hemlighetsfull mot mig, det tjänar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
