Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen. Mitt äventyr till sjöss - XXII. Huru mitt äventyr började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
veckor få gå eller röra armen eller ens så mycket som tala,
om han kunde låta bli.
Såret, som jag fått över knogarna, var endast ett lappri.
Doktor Livesay lappade ihop det med litet plåster och gav
mig ett nyp i örat på köpet.
Efter middagen sutto mr Trelawney och doktorn en stund
vid kaptenens sida för att överlägga, och sedan de slagit
sina kloka huvuden ihop, tog doktorn sin hatt och ett par
pistoler, stack en huggare i gördeln, stoppade kartan i
fickan och gick med ett gevär på axeln över stängslet och
försvann snart bland träden.
Gray och jag sutto tillsammans i bortre ändan av
blockhuset för att vara utom hörhåll för våra förmäns
rådplägning, och Gray tog pipan ur munnen och glömde alldeles att
sticka in den igen i sin häpenhet över vad han såg.
»Kors i all världen», sade han, »ä’ doktor Livesay tokig?»
»Visst inte», sade jag. »Han sist av alla, skulle jag tro.»
»Nåja, tokig kan han väl inte vara», sade Gray, »men ä’
inte han det, så ä’ väl jag.»
»Jag antar», svarade jag, »att doktorn fått en idé, och
om jag gissar rätt, tänker han söka upp Ben Gunn.»
Jag hade rätt, som det sedermera visade sig; men då det
emellertid blivit kvävande hett i blockhuset och den lilla
sandplanen innanför palissaden glödgades av middagssolen,
började en annan, kanske inte så alldeles riktig tanke få
makt med mig. Jag började avundas doktorn, som gick i
skogens svala skugga, med fåglar omkring sig och insupande
den behagliga luften från barrträden, medan jag satt här
och stektes, med kläderna fastklibbade vid den varma
kådan, och med så mycket blod och så många döda kroppar
omkring mig, att jag greps av avsky för platsen, och den
växte nästan till rädsla.
Under hela tiden jag tvättade upp i blockhuset och
därpå diskade kärlen efter middagen, blevo denna avsky och
avund allt starkare, tills jag slutligen, då jag var i närheten
av en brödsäck och ingen observerade mig, tog det första
steget till min obetänksamma handling genom att stoppa
mina bägge rockfickor fulla med skorpor.
Man anser mig kanske för en dåre, och vad jag stod i
begrepp att göra, var verkligen dåraktigt och oförväget, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
