- Project Runeberg -  Skattkammarön /
117

(1919) [MARC] Author: Robert Louis Stevenson Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen. Mitt äventyr till sjöss - XXII. Huru mitt äventyr började - XXIII. På drift med ebben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var den stora elden i land, kring vilken de slagna
piraterna lågo och pokulerade i träskmarken. Den andra,
endast en oredig ljusfläck i mörkret, angav det förankrade
fartygets läge. Det hade svängt runt för ebben — dess
bog var nu vänd mot mig — de enda ljusen ombord funnos i
kajutan, och vad jag såg, var endast en reflex mot dimman
av de starka strålar, som flödade ut från akterfönstret.

Ebben hade redan pågått en stund, och jag måste vada
genom ett långt bälte av sumpig sand, där jag flera gånger
sjönk ned till fotknölarna, innan jag kom till kanten av det
fallande vattnet och efter att ha vadat ett stycke ut, icke
utan en viss kraft och skicklighet, satte min korakel med
kölen nedåt på vattenytan.

XXIII.
På drift med ebben.



Korakeln var — såsom jag hade mina skäl att tro, innan
jag prövat den — en mycket säker båt för en person av min
kroppsstorlek och tyngd, var både lättflytande och styv i
sjö; men den var på samma gång den skevaste och mest
svårstyrda farkost man kunde råka ut för. Bjuda till hur
jag ville, drev den alltid ur kursen, och att sno runt var den
manöver den bäst lämpade sig för. Ben Gunn hade också
själv tillstått, att den var »lite underlig att handskas med,
tills man kom underfund med dess egenskaper».

Tydligen hade jag inte kommit underfund med dess
egenheter. Båten vände åt alla håll utom åt det jag ville, vi
gingo nästan hela tiden med bredsidan först, och jag är
säker på att jag aldrig skulle kommit fram till skonaren, om
icke ebben varit. Lyckligtvis svepte tidvattnet mig alltjämt
med sig, paddla bäst jag ville, och där låg nu Hispaniola
rakt i vägen, så att man svårligen kunde förfela henne.

Först visade hon sig för mig som en fläck ännu svartare
än mörkret, därpå började hennes spiror och skrov antaga
form och ögonblicket därpå — ty ju längre jag kom, dess
starkare blev ebbens ström — var jag vid hennes
ankarkabel och hade gjort fast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattkamon/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free