- Project Runeberg -  Skattkammarön /
121

(1919) [MARC] Author: Robert Louis Stevenson Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen. Mitt äventyr till sjöss - XXIII. På drift med ebben - XXIV. Korakelns kryssning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hördes det ena skriket på det andra ombord. Jag kunde höra
tunga steg i kajuttrappan och förstod, att de bägge
fyllbultarna slutligen blivit avbrutna i sitt slagsmål och vaknat
till medvetande om sitt missöde.

Jag lade mig ned raklång i bottnen på den eländiga
farkosten, anbefallande min ande i min Skapares händer. Vid
slutet av sundet, tänkte jag, måste vi råka ut för rasande
bränningar, där alla mina bekymmer hastigt skulle ta en
ända; och fastän jag kanske kunde uthärda tanken på döden,
hade jag icke mod att se den rakt i ansiktet.

Så måste jag ha legat under flera timmar och
oupphörligt kastats av och an på böljorna, då och då bestänkt av
yrande skum och alltjämt väntande döden vid nästa dyning.
Småningom överväldigades jag av trötthet, en domning, en
tillfällig dvala grep mig till och med mitt under min
förskräckelse, tills sömnen slutligen tog ut sin rätt och jag i
min bräckliga båt låg och drömde om hemmet och gamle
»Amiral Benbow».

XXIV.
Korakelns kryssning.



Det var redan stora ljusa dagen, då jag vaknade och fann
mig gungande vid sydöstra ändan av Skattkammarön.
Solen var uppe men ännu dold för mig bakom bergkolossen
Kikaren, som på denna sida gick nästan ända ned till havet
i ofantliga klippor.

Halabolin-toppen och Mesanmast-höjden hade jag på
sidan om mig; den senare naken och mörk, den förra
besatt med fyrtio till femtio fot höga klippor och
kringgärdad av stora massor nedstörtade stenblock. Jag var knappt
en kvarts mil till sjöss, och min första tanke var att paddla
mig i land.

Men detta slog jag snart ur hågen. Bland de nedstörtade
klippblocken fräste och dånade bränningarna; skallande
ekon, flygande och fallande skummassor följde på varandra
i varje ögonblick, och jag insåg, att om jag vågade mig
närmare, måste jag krossas till döds mot den skrovliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattkamon/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free