- Project Runeberg -  Skattkammarön /
125

(1919) [MARC] Author: Robert Louis Stevenson Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen. Mitt äventyr till sjöss - XXIV. Korakelns kryssning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag satte mig upp, välkomnad nästan ögonblickligen av
ännu ett moln av vågstänk, men fast besluten att våga
kuppen, och började med all min styrka men på samma gång
försiktigt paddla efter den ostyrda Hispaniola. En gång tog
jag in en sjö så väldig, att jag måste stanna och ösa, med
hjärtat i halsgropen; men småningom kom jag underfund
med korakelns sätt och manövrerade den bland vågorna,
med endast en stöt då och då mot hennes bog och
skumstänk i mitt ansikte.

Jag vann nu hastigt på skonaren; jag kunde se mässingen
glänsa på ratten, då den slängde av och an; och ännu visade
sig ej en själ på däck. Jag antog, att den var övergiven,
varom icke, måste gastarna ligga fulla under däck, där jag
kanske kunde stänga in dem och göra vad jag ville
med fartyget.

En stund hade Hispaniola gjort det sämsta möjliga för
mig — stått stilla. Hon stävade nästan rakt söder, alljämt
naturligtvis med girningar. Varje gång hon föll av, fylldes
seglen delvis, vilket på ett ögonblick åter förde henne rätt
mot vinden. Detta var, som sagt, det sämsta möjliga för mig;
ty redlös som hon tycktes i detta läge, med seglen smällande
som kanonskott och blocken rullande och slängande på
däck, fortfor hon alltjämt att löpa undan mig, icke endast
med strömmens hastighet utan även med hela sin avdrift,
som naturligtvis var ganska stor.

Men äntligen kom en utsikt för mig. Vinden mojnade av
för några sekunder, och då strömmen småningom vände
henne, vred sig Hispaniola långsamt kring sitt centrum och
vände mig till sist aktern, med kajutfönstret alljämt på vid
gavel och lampan över bordet ännu brinnande. Storseglet
hängde slappt som en fana. Hon var stockstilla utom för
strömmen.

Jag hade under en kort stund till och med förlorat, men
fördubblade nu mina ansträngningar och började ännu en
gång jakten.

Jag var endast ett par hundra fot från henne, då vinden
plötsligt friskade i igen; hon fyllde för babords halsar och
var åter borta, glidande fram lätt som en svala.

Min första känsla var förtvivlan, min andra glädje. Hon
lovade upp, tills hon fått bredsidan mot mig — lovade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattkamon/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free