Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen. Mitt äventyr till sjöss - XXVI. Israel Hands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som vi icke kunde kasta ankar och icke vågade låta henne
stranda, förrän floden stigit ännu ett stycke högre, hade vi
ingen brådska. Slupstyraren lärde mig, hur jag skulle lägga
fartyget bi; efter många försök lyckades det mig, och vi
sutto därpå tysta vid en ny måltid.
»Kapten», sade han slutligen med samma obehagliga
leende, »här ligger min gamle skeppskamrat O’Brien — om du
skulle hyva’n överbord. Jag ä’ inte i allmänhet så nogräknad
och gör mig inte något samvete av att ha tystat munnen
på’n, men jag tycker inte han pryder sin plats, där han nu
ligger, eller vad tycker du?»
»Jag ä’ inte stark nog och tycker inte om uppdraget, och
för mig får han gärna ligga där», sade jag.
»Det ä’ ett olyckligt fartyg, den här Hispaniola, Jim»,
fortfor han plirande med ögonen. »En hel hop människor har
satt livet till på den här Hispaniola — en ryslig mängd
stackars sjömän har lagt näsan i vädret, sedan du och jag
inskeppade oss i Bristol. Jag har aldrig sett en så’n gemen
otur, jag. Där ligger den där O’Brien död nu, inte sant? Hm,
jag har aldrig gått i skola, jag, och du ä’ en pojke, som kan
läsa och skriva och lärt ett och annat; tror du, för att gå
rakt på saken, att en människa, som ä’ död, ä’ det för
jämnan eller att hon lever upp igen?»
»Ni kan döda kroppen, mr Hands, men inte själen, det
borde ni veta förut», svarade jag, »O’Brien ä’ nu i en annan
värld och kanske ser oss.»
»Å», sade han, »men det ä’ ju illa — tycks som om det
bara vore tidspillan att döda folk. Hur som helst, så ä’ det
inte mycket bevänt med själarna, så mycket har jag då sett.
Och nu, Jim, har du talat öppet, och det vore snällt av dig,
om du ville gå ner i kajutan och hämta mig en — en — ta
mig tusan, jag kan inte komma på namnet — hämta mig en
butelj vin, Jim — den här konjaken ä’ för stark för mitt
huve.»
Slupstyrarens stamning föreföll tillgjord, och vad
beträffar, att han skulle föredraga vin framför konjak, trodde
jag alls icke på det. Alltsammans var bara en förevändning.
Han ville, att jag skulle lämna däck — så mycket var
tydligt; men av vad skäl kunde jag omöjligt gissa. Hans ögon
mötte aldrig mina; de irrade ständigt av och an, upp och ned,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
