Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen. Mitt äventyr till sjöss - XXVI. Israel Hands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig i aktern. Väl fångad på det sättet — och nio eller tio
tum av den blodfläckade dolken skulle bli min sista
erfarenhet på denna sidan evigheten. Jag satte händerna mot
stormasten, som var av ansenlig tjocklek, och väntade med
varje nerv spänd.
Då han såg, att jag tänkte springa undan, dröjde även
han, och några ögonblick gingo under låtsade anfall från
hans sida och motsvarande rörelser från min. Det var en
sådan jakt, som jag ofta hade lekt hemma bland klipporna
vid »Amiral Benbow», men aldrig med så vilt bultande
hjärta som nu. Det var som sagt en pojklek, och jag trodde,
att jag skulle kunna reda mig gott mot en ålderstigen sjöman
med sårat lår. Ja, jag hade redan repat mod så mycket, att
jag tillät mig några blixtsnabba tankar på vad slutet skulle
bli; och ehuru jag insåg, att jag skulle kunna draga ut saken
på tiden, såg jag ingen förhoppning att slutligen undkomma.
Medan sakerna stodo på detta sätt, törnade, vacklade
och skrapade plötsligt Hispaniola ett ögonblick mot sanden
och krängde därpå hastigt över åt babord, tills däcket stod i
fyrtiofem graders vinkel och vatten spolade in genom
spygattet och bildade en pöl mellan däcket och relingen.
Vi gjorde bägge en kullerbytta och rullade bägge nästan
tillsammans till spygattet, den döda rödluvan med armarna
ännu utbredda tumlande stel och styv efter oss. Vi
voro varandra verkligen så nära, att mitt huvud stötte mot
slupstyrarens fot med en smäll, som kom mina tänder att
skallra. Trots stöten var jag först på benen igen, ty Hands
hade blivit invecklad med den döda kroppen. Fartygets
plötsliga kantring hade gjort däcket omöjligt att springa på;
jag måste hitta på något nytt sätt att undkomma, och det
ögonblickligen, ty min fiende var hack i häl efter mig. Snabb
som tanken ilade jag till mesanmasten, äntrade upp raskt
och drog ej ett andedrag, förrän jag satt på salningen.
Jag hade min snabbhet att tacka för min räddning,
dolken var i högsta hugg en halv fot bakom mig, när jag flydde
till väders, och Israel Hands stod där med gapande mun och
ansiktet vänt upp mot mig, en verklig bild av förvåning
och besvikenhet.
Nu, då jag hade ett ögonblick på mig, förlorade jag ingen
tid att lägga nytt fängkrut i min pistol, och då jag väl hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
