Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen. Mitt äventyr till sjöss - XXVII. »Piastrar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bägge bergstopparna, varsnade jag ett fladdrande ljussken
mot himmeln och antog, att det var »ömänniskan», som höll
på och lagade sin kvällsvard vid en duktig eld. Likväl måste
jag förvåna mig över hans bekymmerslöshet, ty då jag kunde
se detta ljussken, kunde det ju även lika bra vara synligt
för Silver, där han slagit läger på stranden bland träsken.
Mörkret blev småningom allt svartare; det var nätt och
jämnt jag kunde taga mig fram dit jag ville. Det tvåtoppiga
berget bakom mig och Kikaren på min högra sida
framskymtade allt svagare; stjärnorna voro tunnsådda och bleka
och på det lågland, där jag nu gick fram, snavade jag då och
då omkull i ett busksnår eller rullade ned i en sandgrop.
Plötsligt föll ett slags ljussken omkring mig; jag tittade upp
och fann ett blekt skimmer av månstrålar på Kikarens topp,
och strax därpå såg jag någonting stort och silverglänsande
röra sig lågt ned bakom träden och förstod, att månen
hade gått upp.
Med denna hjälp tillryggalade jag hastigt den
återstående vägen, än gående och än springande av otålighet att
komma fram till blockhuset. Likväl var jag ej så tanklös, att
jag icke saktade mina steg och gick en smula försiktigare, då
jag kom in i lunden, som omgav det. Det skulle ha varit ett
ömkligt slut på mina äventyr att av misstag bli nedskjuten
av mina egna vänner.
Månen steg allt högre och högre och nedsände här och där
hela massor av ljus genom de glesare delarna av skogen,
och rakt framför mig visade sig bland träden ett sken av
växlande färg. Än var det rött och varmt, än blev det
mörkare — liksom hade det kommit från glöden i en pyrande
eld i det fria. Om det gällt mitt liv, skulle jag icke ha
kunnat gissa, vad det var.
Äntligen kom jag fram till utkanten av gläntan. Västra
ändan av den låg redan dränkt i månskenet, medan den
övriga delen och själva blockhuset ännu lågo i djup
skugga, här och där avbruten av långa
silverstrimmor. På andra sidan huset hade en ofantlig eld brunnit
ned till glödande kol, som spredo ett stadigt rött återsken,
som skarpt stack av mot månens milda blekhet. Icke en
rörelse eller ett ljud hördes utom vindens sus.
Jag stannade med mycken undran och kanske även en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
