Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXIX. Svarta lappen om igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har fördärvat sin lycka och förstört sin bibel, d’ä’
alltsammans.»
»Boken duger väl ännu att kyssa», mumlade Dick, som
tydligen var illa till mods över den förbannelse han dragit
över sig.
»En bibel med en bit utskuren!» genmälde Silver hånfullt.
»Nej du, den binder inte mer än en visbok.»
»Inte det?» utropade Dick med ett slags glädje. »Nåja,
det ä’ väl också någonting värt.»
»Här, Jim — här ä’ en kurisitet för dig», återtog Silver
och kastade papperet till mig.
Det var en rund lapp av ungefär ett engelskt kronstyckes
storlek. Ena sidan var tom, ty det hade varit det sista
bladet i bibeln; den andra innehöll några rader ur
Uppenbarelseboken, av vilka särskilt följande ord ha fäst sig i mitt
minne: »Utanför äro hundarna och mördarna.» Den tryckta
sidan hade svärtats med sot, som redan började lossna och
smutsa ned mina fingrar; på den tomma sidan hade med
samma material skrivits det enda ordet »Avsatt.» Denna
kuriositet ligger i detta ögonblick framför mig, men icke ett
enda spår av det skrivna återstår utom en enda repa, som
ser ut att vara gjord med en tumnagel.
Detta var slutet på nattens uppträden. Snart därpå,
sedan en bägare gått laget runt, lade vi oss ned för att sova,
varvid Silver till hämnd satte Georg till vakt med hotelse
att döda honom, om han visade sig otrogen.
Det dröjde länge, innan jag kunde få en blund i mina
ögon, och Gud skall veta, att jag hade orsak att tänka på
den man jag på eftermiddagen förpassat till en annan värld,
på min egen högst farliga belägenhet och framför allt på
det märkvärdiga spel Silver nu inlåtit sig på, i det han
med ena handen höll myteristerna tillsammans och med
den andra trevade efter alla möjliga och omöjliga medel
att skaffa sig fred och rädda sitt usla liv. Han själv sov
lugnt och snarkade högt; och hur brottslig han än var,
kände jag ett visst medlidande för honom vid tanken på
de dystra faror, som omgåvo honom, och det skymfliga
galgstraff, som väntade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
