Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXX. På hedersord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men, doktor, ni lät mig inte avsluta meningen nyss. Om
man skulle tortera mig, kunde jag låta undfalla mig, ett
ord om var fartyget är; ty jag kom i besittning av
fartyget, dels av en slump och dels genom ett vågspel, och det
ligger i Norra viken på östra stranden. Vid halv ebb måste
det ligga på det torra.»
»Fartyget!?» utropade doktorn.
Jag berättade i korthet mina äventyr, och han hörde
på under tystnad.
»Det är ju en underlig nyck av ödet det här»,
anmärkte han, när jag slutat. »Alltjämt är det du, som
räddar våra liv, och du tror, att vi på några villkor skulle lämna
dig i sticket? Det vore en usel tack, min gosse. Du
upptäckte sammansvärjningen, du fann Ben Gunn — den
största bragd du nånsin utfört eller kommer att utföra,
levde du än tills du blev nittio år. Apropå Ben Gunn, så
har han må du tro spelat dem ett riktigt spratt ... Silver!»
ropade han, »Silver! — Jag vill ge er ett gott råd»,
fortfor han, då kocken åter kom närmare, »gör er ingen
brådska efter den där skatten.»
»Hm, sir, jag gör mitt bästa, vilket inte ä’ mycket»,
sade Silver. »Jag ber om ursäkt, men jag kan rädda mitt
och gossens liv endast genom att söka efter skatten,
så står det till.»
»Jaså, Silver», svarade doktorn, »är det på det sättet,
så ska jag gå ett steg längre — akta er, när ni kommer till
skattens gömställe.»
»Sir», sade Silver, »man och man emellan ä’ detta både
för mycket och för litet sagt. Jag visste ju inte ännu, vad
ni hade för planer, varför ni lämnade blockhuset, varför
ni gav mig den där kartan, och ändå fullgjorde jag blint
er befallning utan ett ord av hopp. Men nej, det här går
för långt. Kan ni inte tala om för mig rent ut, vad ni
menar, så säg ifrån, och jag ska lämna rodret.»
»Nej», sade doktorn tankfullt, »jag har inte rättighet
att säga mera; det är inte min hemlighet, ser ni, Silver,
annars skulle jag, på min ära, säga er den. Men jag ska gå
så långt jag vågar gå, och ett steg till — ty jag får väl
kaptenen i luven på mig, om jag inte misstar mig! Och
först ska jag ge er en gnista hopp. Om vi båda komma med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
