Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXXI. Jakten efter skatten. — Flints vägvisare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bleve visshet och han och jag måste kämpa för livet —
han en krympling och jag en pojke — mot fem starka och
viga sjömän.
Och till denna dubbla fruktan kom den
hemlighetsfullhet, som ännu omgav mina vänners handlingssätt,
deras obegripliga utrymmande av blockhuset, deras
oförklarliga överlämnande av kartan eller, vad som var ännu
svårare att förstå, doktorns sista varning till Silver:
»Akta er, när ni finner gömstället». Och man kan lätt
tänka sig, hur föga frukosten skulle smaka mig och med
hur tungt hjärta jag följde mina tillfångatagare vid
deras sökande efter skatten.
Vi måste ha utgjort en besynnerlig tavla, om någon
varit där och sett oss, alla klädda i smutsiga sjömanskläder
och alla utom jag beväpnade ända till tänderna. Silver
hade två gevär hängande på sig — ett fram och ett bak —
utom den stora huggaren i gördeln och en pistol i vardera
rockfickan. För att komplettera hans besynnerliga
utrustning satt Kapten Flint uppspetad på hans axel och
och pladdrade lösryckta ord ur sjömansspråket. Jag hade
en lina kring livet och följde lydigt efter kocken, som höll
den lösa ändan av repet än i den lediga handen, än
mellan sina starka tänder, ledande mig som om jag varit
en dansande björn.
De andra buro olika bördor; somliga buro hackor och
skovlar — det första de ansett nödigt att skaffa i land
från Hispaniola — och andra voro lastade med fläsk, bröd
och konjak till middagen. Alla förråden, märkte jag,
kommo från vårt upplag, och jag insåg sanningen av Silvers
ord aftonen förut. Hade han icke träffat ett avtal med
doktorn, skulle han och myteristerna, nu då de mist
fartyget, sett sig tvungna att leva på bara vatten och sitt
jaktbyte. Vatten skulle just icke varit i deras smak, och
sjömän äro vanligen klena skyttar, varjämte det, att
döma av de knappa livsmedlen, var föga troligt, att de voro
så välförsedda med krut.
Nåväl, sålunda utrustade gåvo vi oss av allesammans
— till och med karlen med bräckta skallen, som
säkerligen borde ha hållit sig i skuggan — och strövade i
gåsmarsch ned till stranden, där de bägge giggarna väntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
