Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXXI. Jakten efter skatten. — Flints vägvisare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gröna muskotträd växte här och där mellan furornas
rödbruna stammar och under deras skugga, de förra
blandande sin kryddoft med de senares arom. Luften var
därjämte frisk och fläktande, vilket under de lodräta
solstrålarna var underbart vederkvickande för våra
livsandar.
Sällskapet spred sig vitt omkring, solfjädersformigt,
springande av och an under höga rop. Ungefär i mitten
och ett gott stycke bakom de andra följde Silver och jag —
jag tjudrad med mitt rep, han under djupa flämtningar
plöjande sig fram i det glidande gruset. Då och då måste
jag räcka honom handen, för att han icke skulle förlora
fotfästet och falla baklänges utför berget.
Vi hade sålunda tillryggalagt ungefär en halv mil och
nalkades krönet av platån, då gasten längst åt vänster
började skrika högt som om av förskräckelse. Skrik på
skrik följde, och de andra började springa i riktning
mot honom.
»Han kan inte ha funnit skatten», sade gamle Morgan,
skyndande förbi oss från höger, »för den ligger längst
upp i toppen.»
När vi också kommo fram till platsen, funno vi, att det
var någonting helt annat. Vid foten av en stor tall och
inbäddad i en grön klängväxt, som delvis även lyft några
av de mindre benen, låg ett människoskelett jämte några
klädtrasor. Jag tror, att vi alla för ett ögonblick kände
vårt blod isas.
»Han var sjöman», sade Georg Merry, som, djärvare
än de andra, hade gått alldeles inpå fyndet och undersökt
trasorna. »Åtminstone har det här varit präktiga
sjömanskläder.»
»Ja, ja», sade Silver, »ganska troligt; du väntade väl
inte att finna en biskop här, heller. Men vad ä’ det för
fasoner på ben att ligga så här? Det ä’ inte naturligt.»
Vid närmare efterseende var det verkligen omöjligt
tänka sig, att kroppen låg i en naturlig ställning. Med
undantag av någon liten rubbning (kanske fåglarnas verk,
som hackat på honom, eller den långsamt växande
klängväxtens, som småningom inhöljt hans kvarlevor) låg
mannen alldeles rak, med benen pekande åt ett håll och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
