Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXXIII. En hövdings fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jordnötter!» skrek Merry. »Kamrater, hörde ni? Jag
säger er, att den fördömda kocken visste alltihop på
förhand. Se honom i synen, och ni ska finna det skrivet där.»
»Å, Merry», sade Silver, »upphäver du dig till kapten
nu igen. Du ä’ minsann en djärv krabat.»
Men den här gången hade Merry alla på sin sida. De
började klättra upp ur gropen, kastande ursinniga blickar
bakom sig. En sak märkte jag, som bådade gott för oss —
de kravlade sig alla upp på motsatt sida från Silver.
Där stodo vi nu två på den ena sidan och fem på den
andra, med gropen mellan oss, men ingen med tillräckligt
uppskruvat mod för att ge första slaget. Silver rörde ej
en lem, han bevakade dem, rak och styv på sin krycka, så
lugn som någonsin. Onekligen var han modig.
Slutligen tycktes Merry anse, att ett tal borde hjälpa
upp saken.
»Kamrater», sade han, »där ser ni dem bägge
ensamma; en ä’ en gammal krympling, som lurat oss alla
hit, och den andra ä’ den där ungtuppen, som jag vill se
hjärtblodet på. Seså, kamrater ...»
Han höjde armen och rösten och ämnade tydligen
ställa sig i spetsen för ett anfall, då i detsamma — pang!
pang! pang! — tre gevärsskott brunno av från
småskogen. Merry tumlade huvudstupa ned i utgrävningen,
mannen med bandaget snodde runt som en snurra och föll
raklång på sidan, där han blev liggande död, men ännu med
ryckande lemmar, medan de andra tre togo till benen det
fortaste de kunde.
I en blink hade Lång-John fyrat av båda piporna i en
pistol mot den sprattlande Merry, och då han i sista
dödskampen med rullande ögon såg på kocken, sade denne:
»Georg, jag tror jag gjort upp räkningen med dig.»
I samma ögonblick kommo doktorn, Gray och Ben Gunn
med rykande gevär fram till oss från muskotträddungen.
»Framåt!» kommenderade doktorn. »Fort, fort,
gossar! Vi måste komma före dem till båtarna.»
Och vi satte av med fart, stundom trängande genom
busksnår, som nådde oss ända till bröstet.
Ni må tro, att Silver var ängslig att hålla jämna steg
med oss, och de ansträngningar denna man gjorde, hoppande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
