Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXXIII. En hövdings fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sin krycka, tills musklerna i hans bröst voro nära att
brista, voro ansträngningar, som en frisk och färdig karl
aldrig gjort maken till, såsom doktor Livesay även tror.
Emellertid var han redan knappa hundra fot bakom oss
och nära att kvävas, då vi nådde krönet av sluttningen.
»Doktor», ropade han, »se där! Ingen brådska!»
Mycket riktigt fanns det ingen orsak till brådska. På
en öppnare del av platån kunde vi se de tre kvarlevande
gastarna ännu springande i samma riktning, som när de först
togo till flykten rakt på Mesanmastberget. Vi voro redan
mellan dem och båtarna, varför vi fyra satte oss ned för
att andas ut, medan Lång-John, torkande sig i ansiktet,
långsamt kom fram till oss.
»Tackar ödmjukast, herr doktor», sade han. »Ni kom
just i grevens tid för mig och Hawkins, skulle jag tro. Och
där ä’ ju du, Ben Gunn», tillade han. »Jo, du ä’ allt
en snygg pojke!»
»Jag ä’ Ben Gunn, jag», svarade den landsatte
sjömannen, vridande sig som en ål i sin förlägenhet. »Och»,
tillade han efter en lång tystnad, »hur mår ni, mr Silver?
Tackar bra, säger ni.»
Doktorn skickade Gray tillbaka efter en av hackorna,
som myteristerna lämnat kvar vid sin flykt, och berättade
därpå, medan vi i sakta mak färdades utför höjden ned
mot båtarna, i några få ord, vad som hänt. Det var en
historia, som livligt intresserade Silver, och Ben Gunn, den
halvidiotiska enslingen på ön, var hjälten från början
till slut.
Ben hade under sina långa ensliga strövtåg kring ön
funnit skelettet — det var han, som plundrat det; han hade
funnit skatten; han hade grävt upp den (det var skaftet
av hans hacka, som låg avbrutet i gropen); han hade
burit den på ryggen, under många mödosamma dagsresor,
från foten av den stora tallen till en grotta, som han hade
på det tvåtoppiga berget vid nordvästra hörnet av ön,
och där hade den legat instuvad i säkerhet redan två
månader före Hispaniolas ankomst.
När doktorn lockat denna hemlighet ur honom på
eftermiddagen efter myteristernas angrepp mot blockhuset,
och när han morgonen därpå såg ankarplatsen övergiven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
