Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXXIV. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick långsamt med. Jag för min del dugde ej mycket till
att bära och hölls därför hela dagen sysselsatt i grottan
med att stoppa mynten i brödpåsar.
Det var en egendomlig samling liknande Billy Bones’
sparkassa i fråga om mångfalden av olika mynt, men så
mycket större och rikhaltigare, att det var mig ett
verkligt nöje att få sortera dem. Engelska, franska, spanska,
portugisiska mynt, georgrar och louisdorer, dubloner och
dubbla guinéer, moidorer och sekiner, med porträtt av alla
Europas konungar under de sista hundra åren, besynnerliga
österländska mynt, med en stämpel som såg ut som knippor
av fiber eller stycken av spindelväv, runda mynt, fyrkantiga
mynt, mynt genomborrade i mitten, liksom för att bäras
kring halsen — med ett ord sagt, nästan alla slags mynt i
världen måtte ha fått plats i denna samling; och vad
antalet beträffar, är jag säker på att de voro lika talrika
som löven om hösten, så att min rygg värkte av den
nedlutade ställningen och mina fingrar av att sortera dem.
Dag efter dag fortgick detta arbete; varje afton hade en
förmögenhet blivit instuvad ombord, men dagen därpå
väntade en ny förmögenhet. Och under hela denna tid
hörde vi ingenting av de tre kvarlevande myteristerna.
Slutligen — jag tror det var på tredje kvällen — då
doktorn och jag promenerade på bergets utsprång, som
behärskar öns låglända trakter, förde vinden till oss ett
ljud mitt emellan skrik och sång från det täta mörkret
under oss. Det var endast helt kort, ögonblicket därpå
rådde åter samma tystnad som förut.
»Gud förlåte dem», sade doktorn, »det är myteristerna!»
»Alla druckna, sir», inföll Silvers röst bakom oss.
Silver åtnjöt fullkomlig frihet, och i trots av dagliga
avsnäsningar tycktes han en gång för alla betrakta sig som
privilegierad vän och tjänare. Det var i sanning
förvånande, hur tåligt han bar dessa uttryck av ringaktning
och med vilken outtröttlig artighet han sökte ställa sig in
hos alla. Ändå tror jag inte, att någon behandlade
honom bättre än en hund, om inte möjligen Ben Gunn, som
ännu var förskräckligt rädd för sin f. d. överskeppare,
eller jag själv, som verkligen hade något att tacka honom
för; fastän jag, vad den saken beträffar, till och med hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
