Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ester.
Men jag försäkrar dig att jag är kokett. Men
jag kan inte hjälpa det, ty jag är uppfostrad till det.
(Mecl plötsligt allcar.) Jag har sällan sett annat än
lögn och flärd och falskhet omkring mig — hu! O
fräls mig! skydda mig! jag har varit så gränslöst
olycklig, innan jag kände dig. Endast hos dig kan
jag finna lycka och frid.
Helge.
Om blott min förmåga motsvarade min vilja, så
skulle hädanefter hvarken sorg eller frestelse komma
i din väg. (Han drar henne till sig).
Ester.
Äh, om jag bara vore värd, att du hölle sä mycket
af mig. Men jag är så rädd att du skall förskjuta
mig, då du får se, att jag inte är på långt när så
bra, som du tror. — Ack om jag kunde bedraga dig
hela lifvet igenom, som jag hittils gjort.
IIelge.
Nej, nej — tala för all del inte så, Ester! Du
skall tvärtom alltid vara uppriktig mot mig, ty
endast på det sättet kunna vi vara lyckliga. Gif mig
nu, då vi tala därom, ett heligt löfte, att du aldrig
försöker föra mig bakom ljuset, att du aldrig
afsigt-ligt döljer för mig en tanke eller en handling.
Ester.
Det törs jag visst inte lofva. Jag har så vant
mig vid att vara konstlad och osann — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
