Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skönare uppgift kan aldrig en konstnär föresätta
sig. — En konstnär! Ar jag då en konstnär?
(Börjar åter deklamera.) »Kan det ej hända, om jag
vaknar då, att jag blir galen utaf dessa fasor och leker
vildt med mina fäders skallar. Ha, se! Mig tycks
jag ser min frändes vålnad — vänta — Tybalt,
vänta!». — Jag är en konstnärinna. Jag har snillets
gudagnista. Oaktadt alla de brister, som ännu
vidlåda mitt spel, skall jag en dag visa alla mina
belackare, att den koketta, onaturliga Ester Larson
är en af dessa lyckliga, som med sitt snille kunna
hänföra en verld. — »Jag kommer, Romeo, din skål
jag dricker».
HELGE.
Hvad skall detta betyda?
Ester.
Nej, stör mig inte! Jag spelar Julia. Julia har
förföljt mig både natt och dag den sista veckan, så att
jag knappt kunnat tänka på något annat.
(Deklamerar, tilltalande Helge.) »Ack, sköna Montague, jag
är för öm, och därför tör du tro, att jag är flyktig!»
Helge.
Håll upp, håll upp! (Hon närmar sig honom,
smekande; han skjuter lienne ifrån sig.) Du tar miste!
Ställ inte dina repliker till mig, i mig finner du ingen
Romeo.
Ester.
Var inte hård mot mig, Helge!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
