Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ester (drar sig häftigt undan).
Xej, JaS vågar inte. I din famn skulle jag
glömma mina föresatser och striden skulle börja på
nytt. (Hon går mot dörren, stannar ocli räcker
armarna mot honom; utbrister lidelsefullt.) En kyss!
Blott en enda kyss ännu! (Han störtar emot henne,
men hon drar sig tillbaka). Nej, nej. Jag får aldrig
mer känna en kärlekens kyss — ensam måste jag
gå min svåra väg — ensam — ensam. (Utbrister,
vänd till de ö/riga:) O, ni alla, som jag förolämpat
här, veknar ej ert hjärta till öfverseende, då ni
betänka, hur outsägligt mycket lyckligare ni äro än
jag. Känna ni ej deltagande för den arma, som nu
går ensam ut i verlden — utan stöd — utan skydd?
(Fru Stålberg och Elin omfamna henne gråtande;
Elin omfamnar därefter sin fästman.)
Helge.
Inte ensam, Ester! Inte utan stöd och skydd!
Min kärlek skall följa dig, hvar du vistas. Den skall
alltid skyddande omhägna dig.
Ester (med hänförelse).
Nej, inte ensam, det är sant! Min kärlek skall
bevara mig för alla frestelser; den skall blifva mitt
stöd, mitt skydd, — alltid — alltid! (Tar Helges
hand och trycker ett par kyssar på den; störtar
därefter ut.)
(Ridån fäller.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
