Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om dref, beck, tjära m. fl. skeppsbyggnadsmaterialier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskrifvit dessa mera utförligt, men då vi icke få
förbise beskaffenheten af åtskilliga andra materialier,
som begagnas, skola vi nu anföra, hvad man för
bedömmandet af dessas godhet behöfver iakttaga.
Dref tillverkas af gammalt tågvirke på följande
sätt. Man afkortar tågen i längder af omkring 2
fot, uppslår dukterna och lägger dem i kokhett
vatten, för att uppmjukas. För att i det längsta
förekomma vattnets afsvalning, öfvertäcker man de
tunnor eller andra kärl, hvaruti det inrymmes. Efter
ett par dagar upptages tågvirket, utredes för hand
och utbredes i fria luften, helst i solen, för att
torka. När det blifvit tillräckligt torkadt, utkammas det
öfver grofva häcklor af jern, hvarvid alla
tjärklumpar och allt ruttet och brändt dref noga frånskiljes.
Innan drefvet kan inslås i nåten, måste det
spinnas till så kallade varp. Ett varp eller verk dref
utgör en hoprullad, sammanhängande längd af tio
till 12 fot, med ungefär sex liniers diameter.
Spinningen kan ske för hand eller med machin.
En del af de verk, som skola begagnas till
bordläggningsnåten under vattnet, brukar man
spinna af nöthår och dref, hvarvid endast så mycket dref
användes, som fordras för att sammanhålla nöthåret.
Det sistnämnda bör, för att anses godt, vara fritt
från kalk och andra främmande ämnen, samt icke
sammantofvadt. Vid drifningen införes ett sådant
verk, näst efter det första som inslås, och ett midt
i nåtet.
Till drifning af däck och till annan finare
drifning nyttjas understundom hampa, eller äfven dref
af otjäradt tågvirke.
Tjära beredes genom bränning af gamla
kådiga fururötter. Den bör vara fri från vatten, grus
och jordpartiklar, klar och gulbrun. Den undersökes
derigenom, att en trästicka nedföres genom
sprundhålet till motsatta sidan af kärlet och åter
uppdrages. Tunnorna böra vara krönta, och är det äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
