- Project Runeberg -  Anteckningar under en resa genom Sverige och Dannemark sommaren 1839, jemte några bilagor /
11

(1840) [MARC] Author: Friedrich Karl von Strombeck, Karl XIV Johan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hattfoderalet, hvari man kan inpacka sina små
toilettbehof, behåller man sjelf och dem ställer man så
godt som möjligt i ordning inom sin trånga koj
och dess omedelbara grannskap, på det de ej
måtte bortblandas med mindre ordningsälskande
resandes tillhörigheter. På slaget fem satte
Svithiod sitt kraftfulla machineri i gång, de
ledsagande vännerna lemnade däcket, sedan de ännu en
gång omfamnat de afresande, och man kunde
öfverse sitt egentliga ressällskap. Detta var nu
fullkomligt olikt ett sådant, som man plägar finna på
Rhenens eller Donaus ångbåtar. Eleganta damer
saknades alldeles och likaså unga, muntra
följeslagare. Mängden bestod af köpmän och
affärsmän, hvaribland endast en, Hr Dubois från
Hamburg, en ganska kunnig sidenhandlare, med
hvilken jag gjorde angenäm bekantskap, åtföljdes af
sin fru. Utom henne voro tvenne katholska damer
om bord, som reste till några slägtingar i
Stockholm. Dessa trenne innehade ensamt
fruntimmerskajutan, och gjorde således resan serdeles beqvämt.
— Snart sågo vi endast himlen och hafvet vid
det skönaste väder i verlden, och gingo till den
gemensamma aftonmåltiden i salongen, alldeles som
vi varit samlade på värdshuset vid något bad.
Efter måltiden uppstego alla åter på däck, vi
började att språka som gamla bekanta, och jag
undervisade till tidsfördrif några yngre resande om
de förnämsta stjernbilderna. — En natt på hafvet
har något oändligen högtidligt, man lefver likasom
i en ny verld. — Skeppet fortgick, utan
någon svigtning, tre mil i timman, det var
alldeles icke fråga om någon sjösjuka. Omkring midnatten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:37:47 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skfant/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free