- Project Runeberg -  Anteckningar under en resa genom Sverige och Dannemark sommaren 1839, jemte några bilagor /
22

(1840) [MARC] Author: Friedrich Karl von Strombeck, Karl XIV Johan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

söder, kan täfla med Sverige i anseende till
qvinnornas skönhet, likväl — i allmänhet —
svenskorna äga ett behag i sina rörelser, som bland
de tyska fruntimren kan gälla för undantag. Man
jemföre den grimas, som skall uttrycka förnämhet,
hvarmed mängden bland våra damer nu besvarar
en hälsning, och som måste afhålla en hvar med
något skönhetssinne begåfvad man från alla
hälsningar, man jemföre säger jag, denna och den
eleganta bugning, hvarmed ett svenskt
fruntimmer, ja till och med bondflickan och tiggerskan,
hälsar eller mottager en hälsning eller gåfva, och
man måste tillstå, att våra skönheter, i Sverige
skulle kunna lära mycket till sin fördel, (ty
hvarföre neka, att de ändå alla gerna vilja behaga
männerna). Besynnerligt att extremerna så
vidröra hvarandra! — I det höga norden återfinner man
skönheten af Albanos och Tivolis intagande
döttrar, ehuru i Sverige mera i genren af en Venus
eller Ceres [1], än en Juno, — förenad med
pariserskornas gratiösa behag! Då jag vid vår Table
d’hôte på Svithiod, betraktade den intagande
bugning och vänliga min, hvarmed Friherrinan ***
först hälsade de redan sittande herrarna, då hon
ofta kom något sent till bordet, så lärde mig
redan denna enda omständighet, att jag ej mera
befann mig i vårt prosaiska Nedersachsen, der ett
stelt, brittiskt väsende hotar förjaga hvarje spår
af grace ur de skönas sätt att vara. Det värsta
är, att menniskokännaren, eller den, som tror sig
vara det, icke sällan ser brist på oskuld och


[1] Flava Ceres, tibi sit nostro de rure corona spicea.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:37:47 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skfant/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free