- Project Runeberg -  Anteckningar under en resa genom Sverige och Dannemark sommaren 1839, jemte några bilagor /
62

(1840) [MARC] Author: Friedrich Karl von Strombeck, Karl XIV Johan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

menniskokärlek och mildhet, hvilka framlyste ur
allt, hvad han sade. Emot grymma bestraffningar,
yttrade han sig på det mest afgörande sätt,
likaså emot dödsstraffet med få undantag, då han
fann dem böra bibehållas, nemligen när brottet i
det hela blottställer statens och således äfven
folkets välfärd, det vill säga vid högförräderi. Då
jag deremot gjorde den anmärkningen, att en dom,
fälld af menniskor, till och med då den berodde
på förbrytarens egen bekännelse, likväl alltid till
basis egde ett bevis genom Indicier (detta uttryck
taget i den vidsträcktaste och mest filosofiska
betydelse), således kunde vara missledd, hvarföre
det måste vara ganska önskvärdt att befria den
oskyldigt erkände från straffets onda, så vidt detta
ännu vore möjligt
, men en död dock icke mera
kunde uppväckas: så medgaf Konungen min mening
om möjligheten af en sådan missledd dom, och
anförde sjelf det rysliga exemplet om Calas, i det
han tillade, att detta borde vara ett skäl mera, att
endast för ganska få brott fastställa dödsstraffet,
aldrig tillerkänna eller bekräfta det, utom efter
erhållen fullständig visshet, så långt en dödligs
blick öfverhufvud kunde ernå densamma. Att
alldeles utesluta detta högsta straff, fann likväl
Hans Majestät, för det allmänna bästa, icke
rådligt. ”Min grundsats är”, sade Konungen
slutligen, ”att nödgas straffa är alltid ett ondt.”
Derföre söke man, så mycket som möjligt, att
upplysa folket genom undervisning, och öppna
källor till förtjenst, med ett ord, att i hvarje
hänseende göra det lyckligt; ty råhet och fattigdom
äro brottens båda förnämsta ursprungskällor, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:37:47 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skfant/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free