Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att i det väsendtliga upprätthålla svenska
constitutionen. I detta hänseende uttrycker sig
monarken i ett svar till Stockholms Borgerskaps femtio
äldste den 6 September 1837 på följande sätt [1].
”Främmande för allt som förefallit i Sverige
innan min ankomst, blef jag hitkallad genom ett
fritt och enhälligt val, och den första handling,
nationen af mig fordrade, var en ed, att lemna
hvarje stånd i fullt åtnjutande af sina
prärogativer. I våra dagar fordra menniskorna förändring
i gamla inrättningar. Naturen, som utvecklar
barndomen, hänvisar den mognare åldern på de
lärdomar det förflutna meddelar, för att sätta oss i
stånd, att beherrska det närvarande. I hvarje
klyftigare tidpunkt, som visade sig sedan vår
politiska pånyttfödelse, skådade vi med lugn på det
förflutna, och vårt beslut — hvad man än må
säga om våra hjelpmedels svaghet — har bevisat
de fiender vi äga till vårt lugn, hvad vi
förmådde och hvad vi vågade. Hvad vi nu förmå, är
förbättring [2] af våra lagar och institutioner.
Äreställenas bana är öppnad för hvar och en, som
gör sig dem värdig genom verksamhet, sparsamhet,
talanger och aktning för andras rätt. Vi
alla utgingo från samma ursprung; men de första
menniskor, som grundade samhällsföreningar,
voro beväpnade; ty för att skapa, måste man vara
stark. Våra lagar, vår författning, våra vanor
utstaka de pligter, vi halva att uppfylla. I stället,
att låta leda oss af tiden, som så ofta likt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
