- Project Runeberg -  Anteckningar under en resa genom Sverige och Dannemark sommaren 1839, jemte några bilagor /
85

(1840) [MARC] Author: Friedrich Karl von Strombeck, Karl XIV Johan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

yttre belägenhet, att de ej hade någon retelse till
gerningar, som hämnas genom statens strafflagar,
ehuru de kanske, i moraliskt hänseende,
begingo långt värre. Visserligen måste man antaga,
att menniskans vilja är fri, om man öfverhufvud
vill straffa, och detta antagande af viljans frihet,
anses med rätta såsom grundvalen af hvarje
borgerlig samhällsordning, hvarje moraliskt
uppskattande af menskliga handlingar; men, huru många
omständigheter med mer eller mindre nödtvång,
inverka på denna antagna frihet, kan likväl ej
undfalla någon, hvilken naturen begåfvade med
också en blott ringa grad af skarpsinnighet, och
som icke genom hårdhet och partiskhet, förblindat
sig sjelf med det, som så tydligt faller i
ögonen.

Är således brottslingen en ”olycklig” så är
han, medan vi visserligen hata och afsky hans
gerningar, dock värd vårt medlidande och vårt
deltagande i hans öde. I det vi straffe honom,
böre vi, är det ännu på något sätt möjligt, söka
att för framtiden göra honom lyckligare, det vill
säga bättre. Till och med den, som enligt
storleken af sitt brott, måste plikta derföre under
hela sin lifstid, som aldrig mera kan återfå friheten,
emedan de obevekliga lagarne icke tillåta det, bör
förbättras till sitt inre, så att han genom sjelfva
straffet erhåller trösten, att dermed försona sitt
brott, efter hvilken försoning äfven mördaren så
ofta längtar, i det han sjelf anger den begångna
gerningen. Att se en inrättning, der grundsatser,
som dessa, blifva använda, upplyfter hjertat och
lugnar sinnet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:37:47 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skfant/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free