- Project Runeberg -  Anteckningar under en resa genom Sverige och Dannemark sommaren 1839, jemte några bilagor /
109

(1840) [MARC] Author: Friedrich Karl von Strombeck, Karl XIV Johan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borgare och bönder, som just nu sammanträdt till
en pröfningskomité, och äfven jag var inbjuden.
Svårligen hade dessa svenske män någonsin hört
mitt namn, eller det ringaste om mina litterära
bemödanden, men jag var en främling, och detta var
nog för dem att upptaga mig med en välvilja, som
hade jag varit deras vän och landsman. Hvar
och en som kunde tala tyska eller fransyska, sade
mig några välkomstord. Men deras vän var jag
verkligen, och när landshöfdingen uppmanade oss
till en välgångsskål för Konung Carl Johan,
”skaparen af det ädla Svea rikets nuvarande lycka,”
för Kronprinsen Oscar och hela den Konungsliga
familjen, så instämde jag, likt en gammal svensk
i den toast, som min granne tolkade för mig, ty
hvem ville icke tömma sitt glas för en sådan furstes
och en sådan thronföljares välgång? ”Hafva vi
icke,” sade han till mig, ”en Konung, öfver
hvilken vi kunna vara stolta? Han har lyckliggjort
ett folk, som är sin lycka så värdigt och åter
upplyftat det till det anseende hvartill det redan så
länge var berättigadt ibland Europas folkslag. Men
äfven ni tyskar, och edra furstar äro honom evig
tacksamhet skyldige. Hvad Gustaf Adolph var för
protestanterna, har vår Konung blifvit för hela
Tyskland, ja, för hela Europa. Den förre
befriade från samvetets slafveri, den senare från ett
politiskt; den förre emaniperade från Rom, den
senare från Paris. Det var ännu icke slut med ryska
fälttåget; utan svenskarne och vår dåvarande
Kronprins hade sannolikt Preussen och med detta
hela Tyskland å nyo dukat under; ty redan
började segern åter fästa sig vid den mäktige imperaratorns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:08:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skfant/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free