- Project Runeberg -  Anteckningar under en resa genom Sverige och Dannemark sommaren 1839, jemte några bilagor /
118

(1840) [MARC] Author: Friedrich Karl von Strombeck, Karl XIV Johan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mynningen af Götha elf. Knappt hade vi varit en
timma på öppna sjön, förr än den gick så högt,
att vårt präktiga ångfartyg dansade på hafvets
vågor, liksom ett pappersskepp på det brusande
vattnet i en dam. Detta vore väl för invånaren af
ett inre landskap någonting nytt och ganska
underhållande, om ej vid den häftiga gungningen
hos de fleste menniskor den plågsamma sjösjukan
plägade inställa sig, som så ofta förbittrar
sjöreror. Ehuru jag genast lade mig i kläderna i min
temligen rymliga koj, fick jag ett svårt anfall af
denna sjuka. Mina flesta reskamrater delade
samma öde, och ”salongen” var på detta sätt redan i
skymningen förvandlad till ett lazarett. Allmän
tystnad herrskade bland sällskapet; en hvar
sysselsatte sig med sitt lidande. Efter midnatten
blef blåsten häftigare, de hängande sängarne i
salongen svängde sig som barngungor, fältstolarne
flögo från det ena hörnet till det andra, medan en
vid golfvet fästad liten lykta sparsamt upplyste
taflan. Ofta trängde till salongen från damernas
kajuta, vid ovanligt häftiga stötar, någon ung
skönhets krampaktiga skri, då hon förmodligen
trodde, att det nu var förbi med det glada lifvet.
Med ett ord, saken var obehaglig. Det kunde
vara omkring kl. 2, då jag i ett slags förtviflan
steg upp och vacklade i mörkret uppför trappan,
för att hemta frisk luft på däck. Här var det
likväl ganska hemskt, och, om icke en godsint
matros kommit mig till hjelp och ledt mig ner, så
tror jag att stormen och de öfversköljande
vågorna hade kastat mig i Kattegats upprörda, svarta,
i detta ögonblick rätt rysliga djup. Men jag kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:37:47 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skfant/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free