- Project Runeberg -  Anteckningar under en resa genom Sverige och Dannemark sommaren 1839, jemte några bilagor /
157

(1840) [MARC] Author: Friedrich Karl von Strombeck, Karl XIV Johan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klingande namn. Saken förtjenar att betänkas:
den är icke utan sanning! Ingenting vore lättare,
än att upprepa en vida längre rad af tyska
familjers skymfnamn, än Svenska Adelns af Arndt
meddelade hjelte- och gudanamn. Dock vill jag icke
alldeles förneka den svenska fåfängan, och tror mig
i allmänhet hafva funnit fåfängan mera inhemsk i
Norden än i Södern. Jag har flere gånger varit
till middagen på landet, i trakten af Köpenhamn,
der nästan alla närvarande voro prydda, icke med
anspråkslösa band i knapphålet, utan med breda
ordensband och strålande stjernor, så att den, som
icke bar dylika decorationer hörde till de få
undantagen. Aldrig skulle man vid landtliga, om än så
lysande fester få se någonting sådant i närheten af
Paris, Mailand, Florens och Neapel, och sannolikt
icke heller vid Berlin, Weimar, Dresden eller Wien.
Också såg jag i fönstret af en konsthandlarebod i
Köpenhamn, bredvid bilderna af Göttingens
prisade sju, en temligen medelmåttig lithographie,
föreställande ett på en restauration spisande sällskap,
hvars medlemmar alla icke hade försummat att
anvisa sina respective decorationer hedersplatsen
öfver servietten, såsom ett tydligt bevis, att man
till och med på stället finner denna
decorationsvurm löjlig. Det är visserligen önskvärdt att vara
hedrad af en furste, och hvem skulle det icke
glädja, att se sina förtjenster erkända? Men att
beständigt föra denna utmärkelse till torgs, vid
hvarje tillfälle likasom säga sällskapskretsen: ”se
huru förtjenstfull jag är!”
finner man med rätta
löjligt, och löjligast, om endast gunst, hvilken
tillfaller så mången ovärdig, och icke förtjenst, (som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:37:47 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skfant/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free