Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i en stor brunnssalong, för att ännu en gång
begagna mig af denna liknelse.
Eftermiddagen förflöt under uppgörande af
bekantskaper, och natten sänkte sig, innan vi
upphunnit Möen; de vackra kritbergen på denna
romantiska ö gingo för oss således förlorade.
Följande morgonen voro vi tidigt på däck. Huru
obeskrifligt skön var icke himmelen i öster, då
Aurora med rosenfingrar för Titan öppnade de
gyllne portarne! — En soluppgång på hafvet är
ännu oändligt herrligare, än den skönaste man ser
från gamla Brocken. Himlen är purprad,
silfverstrålar betäcka den gröna yta öfver hvilken en
bana af elden från skeppet leder till den uppgående
solen. Nu upptäckte vi Mecklenburgska kusten.
Der låg det gamla Germanien, slätt och kalt, icke
utvisande, hvad det dolde i sitt inre. Så foro vi
ungefär ännu en timma, sedan blefvo vi varse
fyrbåken i Travemünde och — sjöresan var slutad.
Klockan var omkring 9 på morgonen. Redan stod
en Omnibus tillreds, och inom tvenne timmar var
jag i Lübeck och i ”Stadt Hamburg” på samma
rum, der jag upplefvat några oförgätliga timmar
hos Grefvinnorna Plater och fröken Erichson.
Härifrån mottog jag deras sista lyckönskan till min
nordiska resa. Denna önskan har verkligen bragt
mig lycka, och icke utan tacksamhet tänkte jag
på de älskvärda trenne.
Men ett gynnande öde ville ej, att jag alldeles
prosaiskt skulle sluta min sköna resa i de gamla
skaldernas land. Jag hade gjort min lilla färd
från Travemünde och hit i sällskap med en ung
vacker dam, uti hvars själfulla ögon jag såg, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
