Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - BILAGOR. Om Konung CARL JOHANS af Sverige och Norrige verksamhet åren 1813 och 1814 i hänseende till Sverige och Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigsmakt med Marskalken Davousts, gjorde anstalt att
öfverfalla prinsen, medan norrska arméen hotade svenska
gränsprovinserna. Under sådane auspicier började
Kronprinsen sitt fälttåg 1813. Ankomsten af de preussiska och
ryska corpser, som skulle ställas under hans befäl, dröjde
äfven, tills ändtligen den i Gräbersdorf afslutna
vapen-hvilan tillät deras förening med svenska arméen. Detta
skedde mot slutet af Juli, och först ifrån denna tid
började Kronprinsens armé att betyda något. Men som äfven
fienden icke försummat att förstärka sig, så återställdes
snart jemnvigten mellan de krigförande makterna, och det
vådliga i Kronprinsens ställning blef icke minskadt.
En namnkunnig fältherre, Moreau, kände detta så
lifligt, att han trodde sig böra använda hela sin vältalighet,
för att förmå Kronprinsen att afstå från utförandet af den
i Trachenberg öfverenskomma planen för fälttåget,
emedan han ansåg den tyska Nordarméen för långt gången,
om den framryckte på en så svag operations] i nia, som
Kronprinsens. Föröfrigt var han af den tanken, att det
skulle blifva Kronprinsen omöjligt att rädda Berlin, som
befann sig för mycket i fiendens radier (rayons). Till och
med de preussiska Generalerna sökte att göra denna äsigt
gällande,.emedan de höllo före, att Berlin, hvilket
längesedan öfverlemnat sig åt segraren, icke fortjente några
särdeles uppoffringar.
Men det förlorade Berlin var ingenting mindre, än
förnämsta nederlaget för Preussens materiella hjelpmedel,
brännpunkten för dess uppretade folk, den center,
hvar-ifrån första uppmaningen till konungarikets försvar måste
utgå. Kronprinsen var alltför skarpsynt, att icke inse den
oundvikliga nödvändigheten af dess räddning. Sålunda
beslöt han, oaktad t alla de faror, som omgåfvo honom,
att rycka framåt, att vinna rum, och beröfva fienden
rörelsens initiativ, samt de fördelar detta medför.
Framgången krönte denna plan. Segrarna vid Gross-Beeren och
Dennewitz räddade Berlin, bestämde Baiern, som hittills
hade tvekat (emedan det såg Böhmiska arméen slagen vid
Dresden) att göra gemensam sak med de förenade, och
banade således Kronprinsen väg till hjertat af Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
