Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - BILAGOR. Om Konung CARL JOHANS af Sverige och Norrige verksamhet åren 1813 och 1814 i hänseende till Sverige och Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men skali den finna nåd inför strategien?––––––— Det
är en annan fråga.
— ”Det må vara General! — Men som svensk prins
åligger det mig att bibehålla linien från Stralsund; tyden
lemnar mig vägen öppen till Danmark, jag må segra eller
blifva slagen. Der är det, som Norrige måste sökas. Der
är det också, som jag i värsta fallet skall finna min
sista bundsförvandt, EnsJLand. Jag har alldeles ieke lust
att sluta min bana i Polens morasser, eller såsom Carl XII
i Ben der; ty jag döljer icke för er: att förlora min armé
och afskära mig återvägen till Sverige, är detsamma, som
att tillintetgöra detta lands framtid.”
— ”Jag är alltför litet bekant med de faeta och inre
driffjädrar, som sätta de förbundna kabinetterna i rörelse,
att jag skulle kunna yttra mig öfver så grannlaga ämnen.”
”Men jag har i detta afseende den bedröfliga
erfarenheten. J)et är just den, som ger mig mod att upplysa
er om mina planer. Bedöm derföre min belägenhet, sådan
den ligger er för ögonen, och ni skall då lätt erkänna den
mäktiga inflytelse, denna ställning måste äga på mitt
förfarande. Napoleon, som så ofta för det hela satt det hela
på spefi kunde våga ett förtvifladt slag vid Jena, emedan
han bakom sig kunde bjuda öfver stödjande krafter,
emedan han beherrskade ett mäktigt rike. Min belägenhet är
ej af det slag, att jag skulle våga att sätta min armé på
spel emot en så stor fältherre, som han är, och mot hans
erfarna generaler. Vore jag endast de allierades general,
så skulle jag icke draga i betänkande att hylla er åsigt $
men jag är svensk prins, och har i denna egenskap
pligter att uppfylla. Jag ser endast Sveriges snö, sjöar och
berg, medan ni riktar edra blickar mot Seinens stränder.”
Marean upphörde att tala, men gjorde ett tecken, som
antydde tvifvel om sakens utgång. En forskande blick af
Kronprinsen lät honom svara. ”Jag är skyldig er den
fullständiga sanningen : efter min mening måste ni blifva slagen.”
— ”Jag hoppas att detta fall icke inträffar, om jag
så inrättar mina rörelser, att jag aldrig antar den olika
striden.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
