Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Utdrag ur Konung Carl XIV Johans Bref, Proklamationer och Tal, sammanställda och ordnade under vissa rubriker.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 I
gifmild; foga i beröring med det öfriga Europa, bar den
bevarat sina seder och vidhåller ännu sina förfaders vanor.
Ilos de Norrska folken, mer än hos något annat, är
vanan andra naturen, och deras karakter, hvilken ej äger
söderns lifligliet, är sådan, att den furste, hvilken de en
gång skänkt sitt förtroende, måste ha begått många fel,
måste ha blifvit mycket olycklig, innan det deltagande,
hans uppträdande ingifvit, alldeles försvunnit.
Montes-cjuieu har sagt, att äran, okänd i envåldsstater, der man
till och med saknar ett namn för detta begrepp, råder i
monarkier; den ger lif åt alla samhällsklasser, åt lagarne
och åt dygden sjelf. Emellertid hafva Norrmannen under
ett och ett halft sekel gifvit sådane prof af trohet mot en
enväldig styrelse, att vi nödgas erkänna, det äran har
mycken del i ståndaktigheten af denna politiska trohet. . . .
En långvarig fred har aflägsnat Norrska nationen från dess
fordna böjelse för krigets ära (1824) 72). . . . Norrige är
fritt. Må vi i frid njuta våra rättigheter. Må vi icke
blottställa någon person, något intresse. Upplyftom genom
författningar folket till kärleken för det sanna och rätta.
Må dessa författningar blifva genom vanans makt
inristade i hvarje medborgares hjerta. (1830) °8).
Civilisationen.
Den är arfvet af förnuftets herravälde; detta välde bor
förvisa de plågoris, hvilka så länge sväfvat öfver jorden,
och hvart efter annat, utan åtskillnad, ödelagt, så väl de
skönaste, som de mindre bördiga länder i Europa,
Domaremakten.
Hvad är väl mera dyrbart än rättvisan? Hon är ett
af menniskans förnämsta behof, hon är samfundets
ursprung och lif, och den sannskyldiga grundvalen för
allmän frihet. Der hon herrskar, står allt i blomma, allt
går framåt, och hennes lyckliga inflytelse skanker
förtroende och lugn. Vid samhällenas bildande och i folkens
barndom, låg all magt uti dens händer, som ägde att
befalla, Den enskilde, hvars enskilda intressen blifvit
angripna, visste ieke då något annat beskydd, än i de armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
