Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Utdrag ur Konung Carl XIV Johans Bref, Proklamationer och Tal, sammanställda och ordnade under vissa rubriker.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känner döden nalkas, känner man djupare vårt slägtes
bräcklighet 8<J).
De fyra Stånden.
Om vår representation behöfver förbättras, så glömmom
likväl aldrig, att de fyra stånden under trenne hela
århundraden hafva utgjort monarkiens grundvalar 87). . . .
Alla förbättringar i våra institutioner böra stödja sig på ett
djupt begrundande och på erfarenhetens läror. Sättet,
formen för dessa förbättringars införande finna vi
utstakade i våra grundlagar, som b Öra tjena de båda
lagstiftande magterna till efterrättelse. Dessa lagar erinra oss,
att Sverige har att tacka de fyra stånden för fortfarandet
af dess tillvaro ocli dess namn. Svenskarne hafva sina
egna och serskildta vanor. Fastän de icke blindt antaga
andra folks grundsatser, skulle man likvisst begå en
orättvisa, om. man icke tilltrodde dem att hysa aktning för ett
främmande folks omdöme, och deltagande för dess
säll-het. (1834) 9Ö).
Nationernas Bestånd.
För menniskolifvet gifves det en bestämd gräns; för
nationernas tillvarelse deremot ingen. Men deras tillvaro
såsom nationer beror hufvudsakligen på lagarne, hvilka
ensamt utstaka allas pligter, på representationens
medborgerliga egenskaper och dygder och på de styrandes
förutseende 93). . . . Endast derigenom uppfylla vi
plig-terna emot oss sjelfva att vi påminna oss, att våra
efterkommande skola skörda frukterna. Menniskans framtid
härnere är döden; lifvet nationernas. Då menniskan
arbetar för sig sjelf, verkar hon derföre i ännu högre grad
för den nation, hvars medlem hon är. (1834) 96).
Lag-stiftarne kunna försäkra folkens lugn och välstånd endast
genom institutioner, som grunda sig på deras lynne och
egendomlighet. Man öfvergår ej utan fara från det ena
styrelsesättet till det andra. Samhällskroppen bor, liksom
menniskokroppen skydda sig för våldsamma skakningar,
hvaraf de båda uppröras, och hvaraf deras tillvaro hotas.
(1836) 102).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
