Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSGARIUS BLIFVER ERKEBISKOP. g
samling. Erkebiskopen sjelf måste fly och var nu utan hus
och hem.
Hade han fått behålla Turholt, så hade han icke stått
alldeles på bar backe. Men kejsar Ludvig den fromme dog
340, och hans rike delades genom fördraget i Verdun (843)
mellan hans tre söner LOTHAR, LUDVIG och KARL DEN
SKALLIGE. Den sistnämnde, som på sin lott fick Frankrike
jemte Flandern, tyckte sig icke hafva något att göra med
det hamburgska erkestiftet, som låg utom hans rike, indrog
derföre Turholt och gaf det, trots sina bröders böner, åt en
af sina gunstlingar, hvarjemte han förstörde den derstädes af
Ansgarius med mycken möda och kostnad inrättade
missionsskolan.
I sin nöd sökte "Ansgarius en tillflykt hos sin granne
biskop LEUDERIK i Bremen. Men denne, som var afundsjuk
på Ansgarius för hans högre anseende, bemötte honom hårdt
och afvisade honom, i stället för att hjelpa. I denna sin
öfvergifna belägenhet fann den husville erkebiskopen tröst
och deltagande hos en gudfruktig och välmående enka, vid
namn IKIA. Hon skänkte honom godset Ramslo i stiftet
Verden få mil från Hamburg, men närmare Liineburg. Der
fortfor Ansgarius att i fattigdom och tålamod sköta sitt kall,
anlade ett kloster och samlade omkring sig de medhjelpare,
som i olyckan blifvit honom och hans sak trogne.
Men snart ändrade sig den hårdt pröfvade mannens
tryckta belägenhet. Karl den skallige kunde visserligen icke
af några föreställningar förmås att återgifva Turholt. Men
Karls broder, koung Ludvig i Tyskland, var Ansgarius mera
bevågen. Biskop Leuderik af Bremen dog 847. Detta
tillfälle tog konung Ludvig i akt och beslöt att till ersättning
för ”Turholt gifva Ansgarius det bremiska stiftet och förena
detsamma med det hamburgska.
Men stora hinder mötte för beslutets genomdrifvande.
Det var stridande mot kyrkans lagar att förena två stift, och
Ansgarius vägrade derföre mottaga anbudet, såvida icke rikets
hela presterskap gillade föreningen såsom af behofvet
påkallad. Man rådplägade härom på två kyrkomöten i Mainzg
347 och 848. Invändningar gjordes dels af biskopen i
Verden, som 1i händelse af ny reglering återfordrade den del af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
