Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSGARIL ANDRA RESA TILL SVERIGE. iI
Ansgarius sökte nu förmå Gautbert att återvända till
Birka. Men Gautbert ansåg detta både äfventyrligt för sig
och äfven föga båtande för kristendomen, emedan hans
inställelse i Birka säkerligen blottskulle tjena till att upplifva
minnet af de förra händelserna och möjligen föranleda nya
oroligheter. Då beslöt Ansgarius att sjelf för andra gången
begifva sig dit. Konung Ludvig gillade hans uppsåt och
understödde företaget genom att gifva honom uppdrag såsom
sitt sändebud till den svenske konungen. Äfven danskarnes
konung ERIK, hvars förtroende Ansgarius i så hög grad
vunnit, att han tillåtit en kyrkas byggande i Slesvig?och
lemnat fritt åt hvar och en, som det ville, att blifva kristen,
kom erkebiskopen till hjelp med att utrusta honom för resan
samt medsände en af sina män, för att på sina vägnar till
det bästa rekommendera Ansgarius hos den dåvarande
konungen ÖLOF i Birka. Sannolikt i Slesvigs hamn steg
Ansgarius jemte sina följeslagare ombord på det skepp, som
skulle föra honom öfver till Sverige. Efter vid pass tjugu
dagars segling ankom han för andra gåangen till Birka
omkring år 853.
Vid Ansgarii ankomst voro konungen och bönderna just
i begrepp att uppresa ett tempel och offra åt en afliden
konung ERIK, den de upptagit bland sina gudar. Detta var
naturligtvis intet gynsamt tecken. I stället för att utan
omsvep framställa sitt ärende, beslöt derföre erkebiskopen på
sina vänners tillstyrkan att bjuda konungen till ett stort och
präktigt gästabud. Och först sedan han sålunda dels genom
denna gästvänlighet och de skänker, han till Olof frambar,
dels genom sin egenskap af den tyske konungens sändebud,
genom sina rekommendationer från danske konungen samt
sitt eget vänliga, fromma och tilldragande väsende
synbarligen tillvunnit sig Olofs aktning och bevågenhet, djerfdes
han ändtligen framföra sitt egentliga ärende.
Konung Olof sade sig för egen del gerna vilja bifalla,
hvad Ansgarius fordrade, men dristade ej på eget bevåg
afgöra saken, utan skulle den hänskjutas till allmogen att på
nästa ting afgöras. På tinget uppstod i början mycket buller
och gny bland bönderna, då ärendet föredrogs. Men sedan
de enligt gammalt bruk kastade lotterna utfallit gynsamt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
