- Project Runeberg -  Handbok i Svenska Kyrkans Historia /
12

(1892) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





12 KRISTENDOMENS INFÖRANDE I NORDEN.



främlingarne, och sedan dessutom en ålderstigen man af
folket uppstått och förestält sina landsmän, huru mägtig och
villig att hjelpa de kristnes Gud enligt mångas vittnesbörd
visat sig vara i sjönöd och andra faror, hvarföre det ju vore
godt och nyttigt att ega hans ynnest, i fall de gamla gudarne
skulle vägra sitt bistånd, samt tillika påmint om, huru
välbetänkt det vore att tillstädja kristna lärares verksamhet inom
landet, då man ju fått erfara, hurusom många svenskar,
endast för att låta sig kristnas, ofta måst göra den långa resan
till Dorstadt (nära Utrecht), så gaf hela menigheten sitt
samtycke till, att kristna prester skulle få vistas i landet och
ostörde utöfva sin gudstjenst.

Detta lät konungen gifva Ansgarius tillkänna, men
förklarade tillika, att ärendet ytterligare måste föreläggas folket
på ännu ett ting i en annan del af riket. Sannolikt menas
med detta sist antydda ting svearnes stora allmänna ting i
Upsala, ty Birkakonungen Olof, som tvifvelsutan blott var
en lydkonung under öfverkonungen i Upsala, kunde
säkerligen ej våga stadfästa ett blott af allmogen inom hans andel
af landet fattadt beslut, innan ärendet blifvit föredraget på
det stora Alshärjartinget. Vare härmed huru som helst,
våra underrättelser gifva vid handen, att äfven på det andra
tinget saken fick en gynsam utgång, hvarpå konung Olof
förordnade, att kyrkor i landet skulle få byggas, kristna
prester der uppehålla sig och hvem af folket, som det ville,
utan hinder få bekänna sig till den nya läran.

Religionsfrihet var således vunnen åt kristna lärans
bekännare. Då den af Gautbert uppbyggda kyrkan synes hafva
varit förstörd, skänkte konungen, ehuru han för egen del
var och förblef hedning, plats till en ny kyrka, och
Ansgarius inköpte ett hus till bostad för presten. Närmaste vården
om den sålunda befästade kristna kyrkan i Birka
öfverlemnades åt ERIMBERT, en biskop Gautberts systerson, hvarpå
Ansgarius åter lemnade Sverige.

Huru länge Erimbert dröjde här i landet, är ej kändt.
Deremot nämnes det, att Gautbert, som nu var biskop i
Osnabrick, snart sände en annan lärare till Sverige, vid namn
ANSFRID, till börden dansk och af erkebiskop Ebbo
uppfostrad, samt att denne Ansfrid i tre års tid förestått
för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:08:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skh/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free