Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tog Ansgarius denne gosse, hvars namn var Rimbertus, om
hand och uppfostrade honom för det andliga ståndet.
Gossen svarade fullkomligt mot Ansgarii förhoppningar. Han
bildade sig allt mer och mer efter sin välgörares exempel;
de blefvo snart i umgänget oskiljaktige, likasom de i hjerta
och sinne fullkomligt harmonierade med hvarandra.
Det är denne man, vi hafva att tacka för det mesta, vi
nu veta om Ansgarius, hvars lefverne han beskrifvit i sitt
berömda arbete Vita Ansgarii. Omkring år 860 anstäldes
han såsom pastor vid den nybildade församlingen i Ribe.
Dock infann han sig vid Ansgarii dödsbädd, såsom man kan
finna af den åskådlighet, hvarmed han skildrat sin lärofaders
sista stunder.
Dagen efter dennes död blef Rimbertus af bremiska
kyrkans presterskap enhälligt utkorad till hans efterträdare
och i denna egenskap erkänd af folket. Ludvig den tyske
förlänade honom ring och staf, erkebiskopen af Mainz invigde
honom, och påfven Nikolaus I stadfäste honom i embetet
och gaf honom pallium.
Det är ett gammalt antagande, att äfven Rimbertus
besökt Sverige. Men huruvida detta antagande är grundadt,
kan icke afgöras. Deremot är det visst, att den nye
erkebiskopen tid efter annan sände kristna lärare till vårt
fädernesland. För öfrigt känna vi om Rimbertus temligen litet.
Det vitsordet får han emellertid af sin biograf, att han i allt
liknat sin företrädare. Vid temligen hög ålder dog han i
Bremen den 11:te Juni 888.
De män, som kommo närmast efter honom på
Hamburg-Bremens erkebiskopsstol, synas icke hafva mycket uträttat
för den nordiska missionen. Deremot fick denna mission en
nitisk och samvetsgrann vård af korbejermunken Unne, sedan
han år 916 blifvit utnämnd till erkebiskop i Bremen. Närmast
egnade han sin uppmärksamhet och sin omsorg åt
förhållandena i Danmark.
Hittills hade härstädes kristendomen blott vunnit insteg
i Slesvig och södra Jutland. Deremot var hedendomen
herskande på de danska öarne, hvadan det ej kunde vara annat
än olycksbådande, när Danmark, som förut varit deladt
mellan flere fylkeskonungar, omkring år 900 såsom helstat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
