- Project Runeberg -  Handbok i Svenska Kyrkans Historia /
92

(1892) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92 HIERARKIENS TILLVÄXT ETC.



Likaså tillföll biskopen viss ersättning för kyrkoinvigning
äfvensom för sista smörjelsen, när denna på begäran
förrättades af biskopen.

Ytterligare må här anmärkas, att jemte de nämnda mer
eller mindre bestämda inkomsterna, hade presterskapet en
mera obestämd inkomstkälla i de s. k. offren eller frivilliga
gåfvor, som vid gudstjensten framburos af församlingen, och
till hvilkas uppbärande presterskapet hade sig medgifven rätt
på vissa helgdagar om året.

§ 47. Kyrkans privilegium att mottaga testamenten.

En annan. efter kyrkans lära henne tillkommande vigtig
rättighet var den, att så jordagods som annan egendom kunde
i gåfva eller testamente gifvas till kyrkan utan åtal derå af
slägt och arfvingar.

Det är bekant, att redan kejsar KONSTANTIN DEN STORE
genom en bestämd lag af år 321 tillade kyrkan denna
rättighet att få mottaga arf och testamenten af hvem helst, som
till kyrkan ville öfverlåta sitt gods, äfvensom att samma
testamentsfrihet ingick i de germaniska, till kristendomen
omvända folkens lagstiftning.

Äfven i vårt fädernesland dröjde det ej länge, innan
frikostigheten mot kyrkan antog ganska vidsträckta
dimensioner. Kyrkans välsignelser och förböner, så trodde man,
kunde ej säkrare vinnas, himmelens vrede öfver synden ej
bättre afvändas än genom gåfvor till kyrkor och kloster.
Derföre finne vi, huruledes icke så få af våra kristna förfäder
af omsorg för sina själars eviga välfärd från arf uteslöto sina
barn och till kyrkan gåfvo all sin egendom.

Denna gudeliga nitälskan gick till sådan öfverdrift, att
till och med den romerska stolen i en under Knut Erikssons
tid hit affärdad bulla ansåg sig föranlåten att tadla det
förvända deri såsom stridande mot all mensklig rätt. Påfven

uppställer såsom grundsats och regel, att hvilken som hade

blott en son, honom vore tillåtet att göra Kristus till den
andre och till kyrkan öfverlåta halfva delen af sin egendom;
hvilken åter hade två söner, han kunde insätta Kristus till
tredje son och medarfvinge och så vidare i samma afmätta
förhållande; ty icke borde kyrkan tillåta, att henne till förmån


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:08:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skh/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free