Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 HIBRARKIENS TILLVÅXT ETC.
och oupplöslighet, ömsesidig tillgifvenhet och trohet; för
mannen lika litet som för hustrun var en öfverträdelse häraf
tillåten. Man finner, att kyrkan i vårt land sökte inskärpa
dessa grundsatser och 1i de flesta fall äfven förstod att göra
dem gällande.
Tillika fordrade hon, att alla äktenskap skulle vara
veterligen lagbundna och inga i hemlighet ingås. Innocentius
III utfärdade 1216 föreskrifter till presterskapet i Sverige,
huru offentlig lysning skulle afkunnas, och äktenskapet genom
kyrklig vigsel fullbordas. Desslikes blef äktenskapet
betraktadt såsom en gudomlig anstalt, och allt, hvad dermed egde
sammanhang, skulle kyrkan vaka öfver, så att alla
äktenskapssaker jemte allt, som kunde bringas under namn af
otukt, lönskaläge och hor, lades under hennes domsrätt.
Visserligen klagas ännu länge öfver hvarjehanda oordningar
vid äktenskapsförbindelser och könens förhållande till
hvarandra. Men småningom vunno kyrkans lagar anseende och
kraft, så att de vid medlet af 13:de seklet i allt väsentligt
synas hafva varit temligen allmänt godkända och iakttagna.
Äfven i öfrigt hade folklifvet tagit mer eller mindre
djupt intryck af kristendomens sedliga kraf. Väl kan ej nekas,
att tidens hand var våldsam och den obändiga kraften icke
lätt tämjad. Men det oaktadt synes dock en god grund
redan hafva blifvit lagd till en ädel moralitet i Sverige. Likaså
kan ej bestridas, att mycken vidskeplighet, dels urgammal
hednisk, dels med kristendomen utifrån införd, ännu förekom
hos våra förfäder. Men att bredvid denna vidskepelse äfven
ofanns verklig fromhet och gudsfruktan, lider intet tvifvel.
Läåt vara, att denna tidens kristendom här såsom annorstädes
mera höll sig vid det yttre, och att sinnena ännu icke voro
öppna för någon djupare beröring af evangelii egentliga anda.
Detta visar blott, att medeitidens allmänna karakter äfven
hade påtryckt den svenska kristendomsuppfattningen sin mera
lagiska och allt försinligande stämpel. Emellertid torde ej
böra nekas, att äfven under denna form verklig kristlig
fromhet kunde finnas och en välgörande inverkan af kristendomen
göra sig gällande så i hjerta som lefverne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
