Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till detta värf äfvensom till att vid hela kyrkoväsendet
i norden lägga den ordnande och förbättrande hand,
detsamma kunde tarfva, utsåg Innocentius kardinalen Wilhelm
af Sabina. Denne man hade redan förut såsom biskop af
Modena år 1224 af Honorius III varit sänd till Esthland
och Liffland för kristendomsverkets ordnande i dessa länder.
Tio år senare hade han ånyo såsom romersk legat besökt
samma trakter äfvensom andra kringliggande länder och öar,
hvaribland särskildt nämnes Gottland. År 1244 återkommen
till Italien från sin långvariga beskickning, upphöjdes han af
Innocentius IV för sina stora förtjenster till kardinalbiskop af
Sabina. Då han förut länge vistats i de nordiska länderna
och om dem egde god kännedom, fann påfven i honom den
skickligaste och bäst lämplige att såsom romerska stolens
legat afgå till norden för de af påfven med denna
beskickning afsedda ändamål.
År 1247 begaf sig Wilhelm öfver England till Norge
och derifrån till Sverige, hvarest han först en tid färdades
från en ort till en annan, sannolikt för att inhemta nödiga
upplysningar om sakernas skick och förhållandet med kyrkan
i detta land. Ändtligen kallade han rikets erkebiskop och
biskopar till ett allmänt möte i Skeninge mot slutet af
Februari 1248. Till detta möte kommo äfven Birger Jarl,
Östgötalagmannen samt många andra ansedde män och jemte
biskoparne med deras råd och samtycke äfven en stor mängd
prester.
Flere dagar varade mötets förhandlingar, och man
tvistade länge. Men omsider kom det till ett enhälligt
mötesbeslut, hvilket kardinalen framlade i ett bref, stäldt »till alla
bröder i Sveriges rike» och dateradt Skeninge den 1:sta Mars
1248. Detta märkvärdiga synodalbeslut innefattar två
hufvudpunkter.
Den ena angick presternas celibat, och hvad dermed
egde sammanhang. I detta afseende stadgades: »att ingen
prestvigd man efter denna tid finge taga sig hustru eller lefva
tillsammans med frilla. De qvinnor emellertid, som redan
voro hustrur eller frillor till prester, egde tillstånd att ännu
ett år få sammanlefva med dem. Derjemte skulle sådana
qvinnor och prester, som redan voro öfver 50 år, äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
