Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framgent få bo tillsamman, såvida de förbunde sig till fullkomlig
återhållsamhet.»
I sammanhang härmed stadgades ytterligare, att
»prestbarn, som framdeles olofligen aflades, äfvensom de, hvilka
af redan sammanlefvande hjonelag föddes efter årets förlopp,
skulle vara utan all rätt till arf efter sin fader. Redan födda
prestbarn åter och sådana, som föddes inom året, skulle
förehållas, att de beginge en dödssynd, om de såsom arf tillegnade
sig något af sin faders eller hans församlings tillhörigheter.»
Ändtligen stadgades äfvenledes i ett visst sammanhang
med celibatsbudet, att »all den egendom, som en prest
lagligen ärft eller förvärfvat, skulle han ega full frihet att
borttestamentera; men hvad kyrkan tillhörde, derom egde han
ej förfoga eller deraf något bortgifva.» Det kan synas, som
hade detta stadgande om prests rätt att göra testamente
varit särdeles liberalt; men man förutsåg nog, att då presterna
efter celibatslagens införande icke kunde få några lagliga
bröstarfvingar, så skulle i de flesta fall kyrkan blifva
föremålet för presterskapets testamentariska dispositioner, åt hvilka
det derföre i kyrkans eget intresse var nödigt att genom ett
särskildt stadgande gifva laga kraft.
Den andra hufvudpunkten i Skeninge mötes beslut rörde
biskoparnes pligt att förskaffa sig och studera dekretalboken.
Det är bekant, att ända till medlet af 12:te seklet hade
ingen afslutad och erkänd samling funnits af de lagar, som
gälde för kyrkan. Men emellan år 1140 och 1150 företog
sig en kamaldolensermunk, vid namn Gratianus, i närheten
af Bologna, att ordna kyrkans canones och de påfliga
dekretalerna. Hans arbete skulle dels framvisa, hvad som för
kyrkan verkligen var lag, dels förlika, hvad som på olika
tider stadgadt, icke var fullt öfverensstämmande, samt
kallades med anledning af det sist antydda syftet Concordantia
discordantium canonum, men ock för korthetens skull
Decretum Gratiani eller blott Decretum. Detta var den första
afslutade samling af kanonisk eller kyrklig lag samt utgjorde
snart kärnan för ett studium, som vid universiteterna bedrefs
med stor ifver af de s. k. dekretisterna.
Men under tidernas lopp tillkommo nya canones och
dekreter, som kräfde uppmärksamhet. Derföre lät påfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
