- Project Runeberg -  Handbok i Svenska Kyrkans Historia /
105

(1892) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ERKEBISKOPSSTOLENS FÖRFLYTTNING. 105



befordra den första uppblomstringen och utvecklingen
aflandets blifvande hufvudstad, och särskildt berättas det, att han
befäste den med torn och murar till värn mot finnarnes
sjörötfverier.

Vidare eger Birger en mycket stor betydelse såsom
lagstiftare. Han förordnade, att qvinna icke längre skulle vara
arflös, utan ega rätt att ärfva hälften emot broder. Han
införde ock till landsfredens upprätthållande det s. k. edsöret,
hvarigenom den, som bröt /hemfrid, gvinnofrid. kyrkofrid
och tingsfrid, blef förklarad fridlös öfver allt riket och
förlustig all sin egendom.

Ändtligen sökte Birger afskaffa den s. k. jernbörden eller
bruket att bevisa sin oskuld genom att bära glödande jern
med blottade händer eller vandra deröfver med bara fötter,
hvarjemte han främjade träldomens afskaffande genom att
förordna, det ingen fick gifva sig sjelf till träl.

I sitt förhållande till kyrkan var Birger visserligen icke
frikostig på gods eller villig att öka hennes fri- och
rättigheter. Men billig och rättvis, vidmagthöll och beskyddade
han henne 1i besittningen af de egendomar, hon förvärfvat,
och de fri- och rättigheter, hon en gång undfått.

§ 53. Erkebiskopsstolens forflyttning.

Efter Birgers död (1266) öfvertog Waldemar sjelf
styrelsen, Det minnesvärdaste af hans regering är
erkebiskopssätets och domkyrkans förflyttning från gamla till nya Upsala.

Vi erinre oss ifrån vår föregående framställning, att de
första svenska erkebiskoparne hade sin metropolitankyrka,
der det s. k. Gamla Upsala nu är beläget. Men mot slutet
af förra tidehvarfvet ödelades denna kyrka af en vådeld.
Man begynte då att med stora kostnader återställa
byggnaden, till hvilket ändamål de fromme i hela landet uppmanades
af påfve och biskopar att lemna sina bidrag. Dock ville
arbetet på det gamla stället icke hafva någon framgång.
»Stället var» — såsom det heter i några påfvebref — »ringa
och oansenligt; icke ens på de stora kyrkofesterna infunno
sig några större menniskoskaror att der höra det heliga ordet
förkunnas».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:08:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skh/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free