Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 KYRKAN UNDER FOÖOLKUNGATIDEN.
pabjöd KLEMENS V på mötet 1 Vienzne (1312) en ny
heligalandsgärd för sex år, hvilken var så betydande, att den
ensamt för Upsala erkestift uppgick till närmare 800 mark
silfver. Stora summor tillflöto på detta sätt den påfliga
skattkammaren; men mycket qvarstannade dock :i landet,
alldenstund konungarne, särdeles Magnus Eriksson och Albrekt,
affordrade uppbördsmännen större eller mindre delar af det
insamlade såsom ett slags tvångslån, hvilket aldrig återbetaldes.
Dock ännu andra inkomstkällor uppfunno de avignonska
påtvarne, för att dermed afhjelpa sina stora behof af
penningar. Dit hörde t. ex. de s. k. annaterna eller inkomsterna
af hvarje andlig lägenhet för det första året af dess ledighet.
Dertill kom den dryga lösen för det erkebiskopliga palliunr:
och i samband dermed en mångfald af utgifter och
omkostnader. Dessutom reserverade påfven åt sig tillsättandet af
en mängd andliga lägenheter, dem han sedan nära nog
bortsålde åt den mestbjudande.
Af allt detta finna vi, huru äfven den svenska kyrkan
1 icke ringa mån fick röna det tryckande, egenmägtiga och
orättrådiga regemente, som nu gjort sig gällande i den pålliga
kurian. Men det oaktadt synes påfvens anseende i Sverige
ännu hafva varit oförminskadt.
S O5 Sveriges prunas.
Närmast påfven stod erkebiskopen i Lund såsom den
svenska kyrkans primas. Så länge framstående och kraftfulle
män, sädana som Eskil. Absalon och Andreas Sunesson,
innehade denna värdighet, synes det hafva gätt lätt nog att
upprätthålla densamma. Men när herdestafven öfvertogs af
svagare eller mindre skickliga händer, blef förhållandet
annorlunda.
Den lundensiska metropolitankyrkan vårdades under vår
period af icke mindre än tolf erkebiskopar. Ingen af dem
synes hafva egt något högre anseende eller utvecklat naågon
större kraft annorledes än såsom deltagare i denna för
Danmark så olyckliga tids ständigt återkommande politiska
partistrider, der Lunds erkebiskopar gemenligen stälde sig iI
oppositionens leder och uppträdde såsom de visserligen
mycket orättrådige och despotiske konungarnes ifrigaste fiender.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
