Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böärs r E öep
KARL KNUTSSON OCH KYRKANS MAÄN. I41
Sedan voro hierarkien och den borgerliga
regeringsmagten under heia konung Kristoffers tid i god sämja, så
att de andlige nu tilläto, hvad de nära hundra år genom sin
protest hindrat, nämligen antagandet af den allmänna
landsJagen, hvilken den 2:dra Maj 1442 erhöll konungens
stadfästelse. Det var först 12 år senare, som en del domkapitel
funno en eller annan bestämmelse i denna landslag
äfventyr
lis för kyrkan och deremot inlade en protest.
§ 71. Karl Knutsson och kyrkans måän.
Konung Kristoffer och erkebiskopen Nils Ragvaldsson
dogo nästan samtidigt år 1448. Den förres plats intogs
genom en partiöfverraskning af den forne marsken KARL
KNUTSSON, som valdes till konung den 20:de Juni 1448, den senares
af en med Karls motparti nära förbunden man JÖNS
BENGTSSON ÖXENSTJERNA. I början var allt någorlunda godt. Dock
deltogo ett erkebiskopens ombud och flere biskopar i det för
Karl misshagliga fördraget i Halmstad (1450), hvarest det
emellan svenska och danska herrar aftalades, att man
framdeles skulle för upprätthållande af unionens bestånd åter
välja en gemensam konung. AÄnnu visade sig väl icke
hvarken hos hierarkien eller i det öfriga rådet någon uppenbar
hendtlighet emot Karl och än mindre någon benägenhet för
Danmarks konung KRISTIAN AF ÖLDENBURG. Men snart
kommo båda.
Karls regering var 1i det hela fosterländsk och gick ut
på att åter upprätta ett svenskt konungadöme, hvilket skulle
vara tillräckligt starkt icke blott mot utländska magter utan
äfven 1i förhållande till de inhemska stormännen och deras
egennyttiga sträfvanden. Att nu detta konung Karls
berömliga nit skulle vända mångas hjertan ifrån honom bland de
sjelfrådiga andliga och verldsliga herrarne, var tyvärr att
vänta. Jöns Bengtsson, en orolig och hersklysten prelat, som
icke var nogräknad om medlen, blef motpartiets hufvudman,
flere biskopar dess kraftiga medlemmar och unionens
återställande dess ögonmärke. Utgången är bekant.
Erkebiskopen gjorde uppror, Karl måste fly, och Kristian blef med
erkebiskopens och några hans medbröders biträde vald till
Sveriges konung 1457.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
