Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET LUNDENSISKA PRIMÅTET. 161
Det heter om Johannes Hillebrandi, att han besökte
mötet i Kostnitz »in negotio totius ordinis». Också torde
hans och hans klosterbroders närvaro vid konciliet hafva
berott derpå, att en reform af brigittinerorden synes varit
föremål för Kostnitzerfädernas öfverläggningar. Men man
känner intet närmare, i hvad rigtning de gått, eller om något
beslut 1i saken blifvit fattadt. Icke heller är det bekant, att
konciliet i Kostnitz för öfrigt tagit någon befattning med
svenska förhållanden.
Deremot kom mötet i ZBasel (1431—43) att fatta ett och
annat beslut, som rörde vårt lands kyrka. Såsom ombud
för konung Erik och svenska kyrkan infann sig derstädes
biskopen i Wexiö NILS RAGVALDSSON, hvilken genom sina
insigter och sin kraft synes på mötet hafva varit en man af
betydenhet och af de församlade fäderna användes i mycket
magtpåligggande uppdrag. Dessutom var generalkonfessorn
i Wadstena GERVINUS PETRI jemte en annan ordensbroder
tillstädes i Basel såsom sitt klosters ombud.
Mötet vidtog verkligen en och annan åtgärd, som rörde
Sverige. Särskildt bör nämnas, att konciliet under ofreden
emellan konung Erik och hans svenska råd påbjöd lugn och
säkerhet för kyrkan, hennes personer och tillhörigheter, att
Nils Ragvaldssons val till erkebiskop i Upsala år 1438 af
mötet faststäldes, att två af Sveriges biskopar, erkebiskopen
och biskopen i Strengnäs, förordnades till Wadstena klosters
- konservatorer, att öfverläggningar voro å bane dels angående
Brigittas uppenbarelser, dels beträffande lämpligheten af
brigittinerklostrens anordning m. m. Allt detta visar, att
Baslermötet förehade aåtskilliga svenska kyrkofrågor samt äfven
för vårt land utöfvade den myndighet, som annars tillkom
påfven.
§ 80. Det lundensiska primatet och dess innehafvare
under unionstiden.
Vi veta af det föregående, att erkebiskopen i Lund ej
blott kallade sig Primas Suecie, utan ock i den svenska
kyrkan egde verkliga höghetsrättigheter. Vi veta ock, huru
erkebiskoparne 1i Upsala i detta stycke voro ömtålige och
mer än en gång försökte undandraga sig den lundensiske
Cornellus: ”Handbok i Sv. kyrkans hist. 1I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
