Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;
DET LUNDENSISKA PRIMATET. 163
Derpa innehades erkebiskopsstolen af PETRUS LYCKE
från 1418 till 1436. Han hade förut varit biskop i Ribe och
sasom sådan deltagit i Kostnitzermötet, der han gjorde sig
känd för insigter och vältalighet. Det var han, som när
konung iurik tillät sig ingrepp i kyrkans rättigheter och särskildt i
hennes goudstjenst ville införa nyheter genom det förut
omtalade påbudet om »psalteri läsning», icke dermed lät sig
nöja, utan afgaf en skarp protest i sitt och kapitlets namn.
Sedan JOHANNES LAXMAN 1 sju är förvaltat embetet och
derunder visat sig vara en dugande man, fick han till
efterträdare TUVE NILSSON. Denne som i nära 30 år innehade
erkebiskopsstolen från 1443 till 1472, säges hafva varit en
lärd man och särdeles verksam för de kyrkliga
angelägenheterna. Huru ömtålig man numera var i Sverige i fråga
om obediensförhållandet till primaten i Lund, fick Tuve
erfara. Vid ett herremöte i Kalmar (1444) lät han, såsom i
Danmark var vanligt, det stora erkebiskopskorset bäras
framför sig. Detta upptogs illa, enär det uttyddes så, som om
Tuve »gjorde anspråk på någon höghets- eller primats-rätt
öfver Upsala kyrka och provins», och derom ville man i
Sverge ej längre höras talas. Den hofsamme Tuve förklarade
visserligen, att han ej åsyftade någon inkräktning på
Upsalabroderns rätt. Men det hjelpte icke. De vid mötet
närvarande svenska biskoparne NILS KÖNIG i Linköping, ERIK
BIRGERSSON 1i Strengnäs och LAURENTIUS MICHAELIS i Wexiö
inlade formlig protest mot den lundensiske erkebiskopens
förment otillbörliga uppträdande.
Tuves efterträdare JOHANNES BROSTORP (1472—97)
berömmes såsom »en 1i rådslag vis och i klokhet bepröfvad
man med rena seder och erforderliga insigter». Detta tyder
på en duglig och kraftig stiftschef. Dock synes det, som
om Johannes måst foga sig efter kapitlets begär att utvidga
sin betydenhet, ehuru han å andra sidan genom utfärdade
statuter gaf utförliga bestämmelser angående kanikernas
åligganden, ansvar för deras försummelser o. s. v. För öfrigt
fick äfven han erfara svenskarnes ömtålighet. Vid ett nytt
herremöte i Kalmar (1482) lät han erkebiskopskorset bäras
framför sig. Men deraf tog JAKOB ULFSSON sådan anstöt,
att han inberättade saken till Rom och begärde, att
Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
